fredag 31 januari 2014

Idag ser vi fram emot:


Det kommer att bli EPISKT! Vi strumpsystrar är ju liksom uppfödda med dessa knasiga gubbar (och tant). Dessutom passar jag på att fortsätta fira mitt 30-årsblivande, för det här är ju faktiskt en födelsedagspresent från Syster Yster.

Och till dess fortsätter jag med utvecklingspsykologin... i lååångsamt tempo.

/Elin

torsdag 30 januari 2014

En konstig dag i en konstig vecka i början på ett konstigt år

Jag gjorde något jag inte gjort på tio år minst idag. Det var superläskigt. Hela veckan har jag liksom förberett mig inför detta och sedan var det över på en halvtimme. Hence dålig koncentration på skrivande och jobbande och allt annat som är livet. Och nu? Har legat i soffan hela kvällen, förvirrad och fortfarande mest utan aptit.
Hurskadetgåhurskadetgåhurskadetgå.
Egentligen spelar det ingen roll, på riktigt.
Det blir som det blir.
Jag är helt lugn med vilket utslag som helst.
Men ändå.
Tänk om de väljer mig.

#nyttjobb

/Anna

Middagschips

Jag myntade precis uttrycket middagschips (i mitt huvud, pga lagar mat ensam), för sådana chips man äter medan man väntar på att maten blir klar.

En ganska bra sorts chips.

För övrigt känner jag mig lite vilsen den här kvällen, som att det var något jag skulle ha gjort som jag har glömt. Det kan vara låtskrivarnerven, den har börjat rycka alltmer de senaste dagarna. Eller så är det bara det märkliga i att ha två lediga kvällar på rad.

/Elin

onsdag 29 januari 2014

På skrivbordet i kväll

Ljudkort och hörlurar för att spela in körstämmor, bildskärmsuttag för att kolla på Netflix, låtskrivarblocket för att skriva text och nagellack för att... ja.


Det var min kväll.

/Elin

tisdag 28 januari 2014

Ibland pluggar jag faktiskt


Fast inte mer än att jag hinner blogga om det.

/Elin

Den här systern ska bli pro-fes-sio-nell

Det där med att "skomakarens barn har de sämsta skorna" kan lätt överföras till "Fotografens fru är den enda som saknar porträttbilder". True story. Jag har städat upp i mitt cv och klickat i ännu några kontaktförfrågningar på Linkedin och inser att jag verkligen behöver en skön bild att visa upp. Någonting som representerar mig, som ser seriös ut utan att vara pretentiös. En bild där jag ser snygg ut på ett osexualiserat vis, en bild där jag ser smart ut utan att skrämmas. En bild med intressant ljussättning utan att jag för den skull hamnar i skugga. För det är väl vad en bra bild är? Det är väl så kommande uppdragsgivare och blivande samarbetspartners vill se mig? Det är väl så jag vill framstå?

Suck, jag vet inte. Men till helgen tror jag att det är dags att boka en studio, några blixtar och världens bästa kameraman och go all in. Det är dags att ta saker hela vägen, vänligt men bestämt.

Först var det hemmets tur och det är rätt färdigt nu. Hence, jag tar itu med mig själv.

/Anna

måndag 27 januari 2014

Den här veckan, so far

Jag skjuter upp, jag skjuter upp, skjuter upp upp upp... *till glad melodi, kan sjungas dagar i sträck*

Det har nästan gått därhän att jag skjuter upp att skjuta upp. Idag sköt jag upp att göra en sak som jag sköt upp hela förra veckan, och egentligen inte av någon som helst anledning. Mest trots.

Till min fördel: Jag har övat trummor. Bra, Elin.

/Elin

Måndag

Hela morgonens tidsplan omkullkastad efter att ha letat efter en svart trikåkjol aningens för länge. Men hur många ställen kan den gömma sig på?

Hade besök i går kväll av trevlige H, som hade vägarna förbi. Vi gjorde omelett med rökt lax och pratade om livet och TV-serier. Och så blev det plötsligt ny vecka, jag som inte riktigt var klar med den gamla än. Men den nya kanske visar sig vara en trevlig prick.

/Elin

lördag 25 januari 2014

En födelsedag senare

Igår kom Elin hem till mig och dukade fram frukost och tårtfika, sedan åt jag lunch på stan med Fotografen, strosade i butiker och okynneshandlade lite. På kvällen mötte jag Sandra på Operan där vi såg premiären av The Emperor. Väldigt magiskt, särskilt från tredje raden från scenen. Eftersnacket tog vi på smockfulla Wirströms under Lureenas spelning och så avslutades dagen hemma i soffan med te och bakelser. Å, om man ändå kunde fylla år oftare. Utan att bli en dag äldre, alltså. Med det sagt, bakar Strumpan födelsedagscheescake till mig i detta nu.






/Anna

fredag 24 januari 2014

Det hårda jobbet som artist

Håret är tvättat, benen tillsnyggade, naglarna målade, outfiten vald och jag ska snart sminka mig. Hur lång tid tror ni att det tar? Återigen tänker jag på Taylor, undrar hur mycket tid hon lägger på sånt här innan spelningar (säkert jättemycket). Och så tänker jag på min andra stora förebild John Mayer, och undrar vad han lägger sin tid på. Se fin ut på scenen, eller öva de sista riffen och värma upp rösten/fingrarna? Tål att tänkas på.

Men det är klart man vill se fin ut.

I kväll spelar vi på Wirströms i Gamla stan, kom förbi om ni är i krokarna!

/Elin

Kanske min favoritmänniska på hela jorden

Hon som lärde mig att sminka mig, och trasslade in borsten i mitt långa hår.
Hon som var så cool i högstadiet, sådär som jag ville vara.
Som alltid hade svar, och fortfarande har det.
Som hittar på ord, fraser, berättelser. Som skapar egna världar.
Hon som hittar på sin egen värld, och lever i den efter sina egna regler.

Min modiga, vackra, smarta storasyster.

Idag fyller hon år, så är ni med nu?

Hipp, hipp...

HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!


/Elin

torsdag 23 januari 2014

Sista anhalten

Efter att samtliga köksskåp, kylskåpet, garderoben, klädkammaren, vardagsrumsskåpen och badrummet fått sig en genomgång är det nu dags för kontoret. Oj, som jag gjort allt jag kunnat för att förhala detta. Men igår tömde jag ur skåpen ovanför skrivbordet och nu försöker jag alltså bringa ordning och reda bland alla papper. Jämfört med rensa ut gammalt porslin och urtvättade kläder blir man KONSTIG I HUVUDET av att rensa papper. För man måste ju läsa allt som står på dem och vips har man rest tillbaka i tiden fem-sex år när man höll på med universitetsexamen och åtta-tio år när man gjorde sina första stapplande försök att skriva en hel roman eller ett helt filmmanus. Det är SÅ MYCKET SKRÄP och jag får ångest av att hantera det. Vill dessutom inte lägga dessa papper i pappersåtervinningen (tänk om en g r a n n e råkar läsa!). Vill mycket hellre göra en brasa på innergården och elda upp allt.

Var bara tvungen att säga det.

Nu ska jag rensa alla pärmar som har med ekonomi att göra.

Hepp.

/Anna

En alldeles vanlig onsdag, antar jag

Från renässanssång och dirigering till ensemblemetodik, vidare till en timma baslektion och en i trummor. Sedan raka vägen till skåpet och hämta fiolen till två timmars rep med Lureena inför fredagens spelning. Och eftersom jag ändå var på skolan passade jag på att se Karolinas konsert med singer-songwriterklassen. Lyssnade på Dido på tåget hem och förundrades över vem jag blivit.

/Elin

onsdag 22 januari 2014

Den rafflande fortsättningen på barnvaktsäventyret

Det lilla barnet vaknade halv fyra. Och tre gånger till, men jag har glömt vad klockan var. Inte mer än en timme mellan i alla fall. Hann precis somna alla gånger innan jag hörde henne gråta igen. Och just det, sista gången hade hon kräkts ner sina sängkläder. Joråsåatte. Jag spenderade natten i tre olika sängar, allt detta är förstås old news för alla föräldrar där ute. Själv hade jag lyxen att gå hem och sova några timmar på soffan hemma i går efter dagislämning. Och sedan var det äventyret över.

Typ milsvid utsikt från svågerns hem
Istället började ett annat äventyr, precis när vi lite snabbt skulle åka till den nya familjen och grattta dem innan middag igår kväll. Först stannade vi bara till för att köpa blommor. När vi kom ut till bilen igen vägrade den starta. Efter att ha provat alla knep ringde vi assistansjouren. Som skickade en bärgningsbil. Som konstaterade att det var batteriet som var dött, kopplade ihop sig med vår bil och gav den en elektrisk chock så att den startade igen. Sedan åkte vi raka vägen hem med bilen och parkerade den. Och nu är batteriet tomt igen. I morgon är det städdag på gatan här och det ska bli väldigt spännande att se om vi hinner installera nytt batteri och flytta på den innan dess.

This just in: Lillsvågern svängde förbi Biltema på väg hem från jobbet och köpte ett nytt bilbatteri åt oss, kom förbi med det och Fotografen plockade ut det gamla och stoppade i det nya. Och bilen går som aldrig förr. Så var det äventyret också över då.

/Anna

måndag 20 januari 2014

Ska jag verkligen ha ett yrke där man förväntas planera och ta ansvar? Osäkert.

Efter att ha gjort absolut ingenting hela helgen (om vi inte räknar tre säsonger av Heroes, förstås) är jag pang bom tillbaka i mitt gamla liv av skola, rep, öva, åka pendeltåg och planera dåligt så att jag kommer att behöva komma oförberedd till första träffen med kören i morgon. Och jag gör som jag alltid gör: improviserar.

Jag överraskade mig själv med att lyssna på Daft Punk på vägen hem.

/Elin

Efter dagishämtning, matlagning, tv-tittande, middagsätande, duschning, godnattsaga och huvudstupa sovande tvååring...

Vad händer nu?
Vi barnvaktar över natten eftersom svägerskan fött ännu en välskapt flicka och svågern och hon spenderar natten på BB. Tur att svägerskan har en bokhylla lika välfylld som vilket bibliotek som helst, för när man inte är hemma hos sig själv är det inte så lätt att sysselsätta sig. Jag menar, till och med diskmaskinen har gått färdigt. Plus: sitter på helspänn och väntar på att tvååringen ska vakna snart igen och få panik över att hennes föräldrar inte är hemma. Det vore just typiskt liksom.

Men än så länge är allt frid och fröjd. Det finns te och mackor och spännande böcker.


/Anna

söndag 19 januari 2014

Söndagsarbete

Hur länge kan man vänta med att frosta av och rengöra frysen efter att man sprängt en burk cola i den? Svar: Tydligen exakt hur länge som helst, eftersom colaburken vars innehåll har legat som ett förstenat splatter över frysens tjocka istäcke, sprack någon gång före Kristus.

Men idag hänger glass och annat i plastpåsar utanför fönstret, snörena är förankrade i elementet. Joråsåatte...

Här inifrån syns båda snören och en snibb av ena påsen.
Förhoppningsvis hänger den andra påsen också kvar.
/Anna

fredag 17 januari 2014

Och sedan gick vi på fest!

Vi grattade Manne till hans andra bok Mina drömmars land igår. Det var fantastiskt trevligt och gott. Kära Systrarna fick nya epitet under signeringen (Kära Anna respektive Syster Elin) och där fanns så många bekanta att prata med att vi (jag) inte ens hann med alla. Vi hann i alla fall byta ord med kvällens huvudperson och det var ju det viktigaste. Näst Manne är åtminstone jag mest nöjd med att ha hängt med underbara Josefine.

Författare alltså. Tänk om man skulle ta och bli en sån.

Äntligen ännu en Fagerlind i min ägo!
/Anna

torsdag 16 januari 2014

Ett inlägg om naglar och att spela gitarr

Jag sitter och filar och målar och funderar över hur Taylor gör med sina. Såg precis en livekonsert från Las Vegas, där hade hon glittrigt svarta naglar. Och spelade banjo! Fast det gör man ju med plektrum, i och för sig.

Idag är det hårdträning inför morgondagens terminsuppspel, så det finns många aspekter att tänka på. Till exempel att fila ner naglarna helt på vänsterhanden, så fingrarna kan trycka ner strängarna ordentligt. Och spara några millimeter på högerhanden, så man har inbyggda plektrum. Och en sak som jag precis lärde mig: Att inte måla naglarna när man precis övat gitarr i en timme. Pga skakiga och överansträngda händer. Tur att det finns remover...


Nu ska jag bara avhålla mig från att spela innan det härdat ordentligt. Det brukar gå sådär.

/Elin

Livet, livet (Eller: Är det dags för en försenad trettioårskris?)

Jag är fortfarande rätt handfallen, men jag håller på att skaka av mig och ta itu med saker. Sent i går kväll tömde jag hela skåpet under diskbänken på innehåll ut på köksgolvet och det fanns ingen riktig tid att få iordning på allt igen, så nu på morgonen fick jag skutta mellan brödrost och elvisp och allehanda plåtburkar för att kunna göra frukost, men det finns en plan. Det blir en rokad där allt som varit i skåpet ovanpå kylen ska ner i skåpet under diskbänken och allt som varit i skåpet under diskbänken ska upp i skåpet ovanpå kylen. Förutom det som ska slängas. Så mycket som möjligt ska bort.

Skåpen med glas och porslin har jag redan gått igenom, där jag har redan ändrat om precis allt. Så nu hittar jag ingenting.

Men sedan. När skåpen är rensade och de tvättade lakanen är vikta och lagda på rätt hylla, vad händer då? Jag har ingen ro att jobba med Urmakaren när Livet liksom går omkring här hemma i egen hög person och muttrar och undrar vad han egentligen ska ta sig till med mig. Eller vänta, det är ju jag som gör det. Så jag söker jobb, heltidsjobb, riktiga jobb. Städar ur de där skåpen jag retat mig på så länge (garderoben, beware...). Och tar en dag i taget.

/Anna

onsdag 15 januari 2014

Sen blev allting bättre


Efter regn kommer solsken, osv. Det var himla fint ljus på min promenad från skolan, så jag bestämde mig för att åka hem till Syster Yster för lite opretentiöst eftermiddagshäng. Två avsnitt HIMYM hann vi med, sen gick hon för att hämta svågersbarnet och jag åkte och handlade mat. Nu står det vegetarisk chili på spisen, har bestämt mig för att jag blir piggare av grönare mat. Recept plockade jag här, tips!

/Elin

tisdag 14 januari 2014

Tröstmat

Jag trodde att snön skulle lysa upp lite, liva upp det nya året. Men jag känner mig fortfarande ganska grå och tung på insidan. Spenderade förmiddagen i fåtöljen med en bok, utan att göra någon som helst nytta. Sen blev det tröstmat till lunch, grön ärtsoppa och pannkakor. Det hjälper ju ganska mycket. Men nu måste jag rycka upp mig, för snart är det dags att åka in till stan för spelning med Se*!


/Elin

*Ett av banden jag spelar med, som man inte hör så mycket om här. För vi gör inte så mycket.

söndag 12 januari 2014

Ingen söndagsångest här inte

Man är aldrig så arbetslös som när man går från att ha arbetat 8-17 under intensiva veckor med arbetskamrater och plötsligt är tillbaka till det sporadiska och ack så ensamma frilansjobbandet hemifrån. Men jag är förvånansvärt lugn. Jag har några små arbetsuppgifter att ta itu med i början av veckan, jag har Urmakaren och framför allt: den här veckan har vi bebisjour. Fotografens brorsdotter ska få ett syskon och vi är beredda att vilken natt som helst åka hem och ta hand om henne så att hennes föräldrar kan fokusera på att föda barn. Så spännande! Ni ser. Det finns så mycket annat som är viktigare än små vardagliga omständigheter. Livet är liksom större än så.

Kära Syster-fika. Har fortfarande ont i magen av bullen.
/Anna

lördag 11 januari 2014

Sedan spelade vi Scrabble

Fotografen anslöt och det blev chili med tillbehör, pinot noir och sällskapsspel. Lördagkvällen levererar alltså över förväntan.

(Erkänner, jag vann. Det var ett fint ögonblick.)


/Anna

Hej från en exceptionellt fin lördag

Det är skrivarstuga hemma hos Strumpan idag. Jag kom hit i förmiddags och serverade sen frukost och sedan satte vi oss att skriva. Strumpan sitt musikhistoriearbete, jag mitt Urmakarmanus. Det har dock smattrat väldigt lite från mitt tangentbord eftersom arbetet än så länge går ut på att läsa allt som hittills är skrivet och det är ungefär långt som en kort roman och jag läser väldigt långsamt. Desto mer låter det från Strumpans dator. Hon spelar musik också, beroende på vilket århundrade hon skriver om så det är fint. Nu, såhär efter lunch och snöpromenad är det dags för te och praliner och pass nummer två. Jag har inte ens kommit halvvägs, men det är ändå obeskrivligt underbart att vara igång. Från Strumpans Spotify: Wagner.

Allt man behöver
/Anna

fredag 10 januari 2014

Hur man inte bör uppträda i kollektivtrafiken, del två

Bussen Nyköping-Stockholm. Paret framför, ca arton, har suttit och hånglat av och till under hela resan. Ska jag:

A) Låtsassova
B) Titta ut genom fönstret
eller
C) Titta rakt fram, förbi dem, och ge intrycket av att jag sitter och glor ?

Har ingen lust att blunda, pga kommer i så fall att somna och må jätteskumt när jag kommer fram, och tittar jag åt sidan hela tiden får jag ju nackspärr. Så... Jag tittar på vägen framför och struntar högaktningsfullt i dem. Försöker, i alla fall.

/Elin

Fredagsfeeling

HIMYM, s3 (ja Elin, hela)
följt av:
Datenight! (Ingen film som heter så alltså, utan jag är faktiskt på dejt. Med min man. Och hoppsan, jag bloggar visst medan vi väntar på maten.)

Om jag gjort allt på dagens to-do (1 tvätta håret, 2 måla naglarna)? Jajamen!

Jag är totally redo för helg.

/Anna

torsdag 9 januari 2014

Kolla! Ny dator!

Nä okej, det är samma gamla vanliga. Men jag tänkte att efter ca fem års knappande (och en inte obetydlig mängd ätande i närheten) kan det vara dags att städa av den lite. Lite otippat så var ¨^ en av de gråaste tangenterna? Nu är den i alla fall vit och fin igen.


/Elin

Sista rycket

Är lite slö idag. Alla andra dagar den här veckan och förra har jag infunnit mig i butiken såhär dags för att plocka ner saker i flyttlådor, ställa flyttlådor på pall och plasta in pallar. Typ så. Jag har även tagit mig an ärofyllda arbetsuppgifter såsom "skrapa bort färgfläckar på golvet".

Idag åker jag till butiken för allra sista gången. Om jag kommer att jobba kvar där framöver, när ny lokal finns och sådär, får vi se hur det blir.

Det är ungefär lika delar vemodigt och skönt. De senaste morgnarna har jag vaknat med ont i ryggen, i morse med tillägget "ont i fotsulorna". Vem vet hur jag har burit mig åt för att dra på mig den. Jag saknar också rena kläder och att ha nytvättat hår.

Men mest saknar jag Urmakaren, naturligtvis.

Igår när vi lagade mat här hemma, avbröt sig Fotografen plötsligt och drog nervöst fram min nya fina dator som han använder på nätterna för att surfa med eftersom den är "lättare och snabbare" än allt annat här hemma. Jag sover som bekant på nätterna, så det är väl okej förutom det där med att det ligger en massa flikar öppna till teknik- och kamerasidor när jag vaknar. Och en morgon när jag slog upp datorn låg där sju sidor öppna till olika serviceställen för symaskiner. Men det är en annan historia. Nu höll han fram den med beklagande min och förklarade att när han kvällen därpå stängde ner alla program och bara Scrivener var kvar, råkade komma åt några tangenter så att ett nytt dokument skapades. Men samtidigt tycktes avsnittet han läste ha försvunnit.

Ni fattar.

Japp.

Han har t j u v l ä s t min bok!

Så till den grad att han kunde berätta vad det stod i stycket, nästan ordagrant.

– Har du memorerat texten? undrade jag.
– Ja, jag var ju tvungen att testa att läsa högt.

Explosionen i mitt huvud då alltså. Fotografen arbetar till viss del med att läsa in speakertexter, så det där med högläsning är på sätt och vis det mest naturliga för honom.

– Hur funkar texten tycker du? var jag tvungen att veta.
– Jo... jag måste nog bara lära mig din rytm, sa han.

Fatta fint! Jag har en rytm!

Sedan klickade jag på dokumentet som jag visste innehåller de delar han reciterat och klart att det fanns kvar. Det är ju Scrivener.

Nu måste jag sticka iväg och tömma ett kontor på möbler.

/Anna

onsdag 8 januari 2014

Dagens inte okej:

Att prata i högtalartelefon på pendeltåget. På högsta volym, så det distar. Det kändes skönt att få det bloggat.

/Elin

tisdag 7 januari 2014

Somliga går ju inte att tillfredsställa

Farbror Bach tittar bistert på mig från pianot. Är han kanske grinig över att jag skrev om Monteverdi och inte honom? Eller så tycker han bara att jag borde öva mer. Jag spelade igenom ett preludium i C-dur, men han ser fortfarande inte nöjd ut.


/Elin

Dagens uppgift: förklara barocken på två meningar


Jag klarade av renässansen igår, så det går ju framåt i alla fall... Nu ska jag läsa om den italienska operan. Det är lika delar ohyggligt intressant som ohyggligt vansinnesdrivande. Märkligt det här med att plugga, jag läser ju faktiskt för att jag vill? Fast jag måste? Men hade jag inte varit tvungen hade jag ju inte öppnat boken.

Jag har det ganska fint i alla fall.

/Elin

söndag 5 januari 2014

När jag ändå sitter uppe

Läs det här.

/Elin

Nej, men jag får väl sitta här med lampan på och darra hela natten då

Jag råkade börja titta på "Heroes". Och sen råkade jag fortsätta. Darn you Netflix, som visar nästa avsnitt på en gång om man inte hinner stänga av! ...För det gör man ju inte.

Det här är a l l d e l e s för läskigt för mig.


/Elin

Inte jag heller

Är tillbaka i staden och har en vecka innan skolan börjar till att, som jag brukar säga, "göra klart terminens uppgifter". Vilket hittills har betytt "flytta fåtöljen så jag kan kolla Netflix så bekvämt som möjligt".

/Elin

Nä, jag skriver inte. Än.

Istället ligger jag i soffan och läser.
Hänger med familjerna här i Ludvika (svärföräldrar, bror och strax ska vi till mamman och pappan också).
Fikar så mycket jag hinner och blir bjuden på god mat. Och ostbågar.
Promenerar och kollar på folk.
Badar.

Kort sagt: jag vilar.

Uppdatering: Yes! Nu kan jag bocka av "ligga i soffan och äta praliner" också. Går bra det här.

/Anna

fredag 3 januari 2014

Grått, grått, grått

Sover alldeles för lite, äter för dåligt, ser för mycket film och hela tiden grått, grått, grått. Men det är ju lite skönt att leva så dekadent att man tröttnar... I morgon åker jag tillbaka till huvudstaden (den Kungliga) och återtar verkligheten. Men först: kycklingpaj och " Gravity".

/Elin

torsdag 2 januari 2014

Klådan är nästintill outhärdlig!

Överallt skrivs det. Det är i alla fall så det verkar eftersom jag själv inte har någon skrivtid alls. Men snart så! För sannerligen om det inte se ut att ljusna på alla fronter samtidigt. Eller eh... jag jobbar förstås fortfarande med att stänga en butik och det är sorgligt och konstigt, men i morgon är alla kartonger (kanske tvåhundrafemtio) packade med de varor som är kvar (rätt många) och placerade på pallar (kanske femtio) som ska lagras tills en ny butik öppnar. (Ni ser! Framtidstron i det.) Och i helgen har jag bestämt mig för att vara ledig och följa med Fotografen tillbaka till Ludvika där han ska hjälpa sina föräldrar att installera en diskmaskin (eller hur det nu var) och jag ska ligga i bubbelbad, läsa, gå skogspromenad och – tadaa! S K R I V A! Eller åtminstone läsa Urmakaren såsom den är så här långt (vilket jag hoppas är jättelångt). Jag har ju inte ens tittat på manuset sedan i november när jag samtidigt hade huvudet fullt av Nano-berättelse.

Nytt år betyder nya möjligheter, ny kraft och ny framtidstro.
Nya insikter, ny inspiration, nya blad att skriva vad som helst på.

För nu längtar jag efter att försjunka i min fantasi igen. Återse mina vänner på Storgatan, utforska deras personligheter ytterligare, spänna deras öden ännu ett snäpp.

Nytt år betyder också nya Debutantbloggare att luta sig emot när orken tryter och tvivlet på att man någonsin kommer att skriva färdigt en bok tränger på. I år är jag särskilt stolt över Hanna och hennes Vilse Förlag. (Bara namnet liksom! Hur bra?) Hanna som jag lärt känna genom Debutantbloggen på den tiden (senaste två åren) då vi båda var ivriga debutantbloggsanhängare och gärna kommenterade cirka vartenda inlägg där, och som har en av de mest inspirerande skrivarbloggar. Hon är insiktsfull, sprudlande och spirituell på ett jordnära vis. Resten av gänget som ska turas om att dela med sig av sina erfarenheter som debuterande författare under 2014 verkar inte sämre. Det är fantastiska boktitlar och intressanta personligheter i en skön blandning. Mina fingrar börjar trumma otåligt av bara tanken på att också skriva färdigt en bok. Orden väntar nu. De längtar efter att ta plats i ett prydligt Scrivenerdokument.

/Anna

onsdag 1 januari 2014

Gott nytt 2014

Jag höll mig vaken över tolvslaget! Åtminstone under fördrink och middag på Farang. Sedan gick vi hem till lillsvågern och svägerskan och där var jag pinsam och somnade i soffan.


Nåväl, jag körde på klänning med pärlor och höga pumps.


Idag har jag mest kört på pyjamas i soffan till Star Wars. Denna nyårsdagsafton ägnas åt att äntligen se den nya filmversionen av Les Miserable.


Men snart ska jag nog sova igen. Eftertanke och krönikor och sånt lämnar jag åt en annan dag. Jag tänker att jag har cirka 365 på mig att komma underfund med vad 2014 egentligen är för ett slags år. Till att börja med är min ståndpunkt att det är trevligt att träffas. Jag tror ju trots allt alltid det bästa om det mesta. Så ock nya år.

/Anna