Julstök hos Strumpan

Jag fick ett roligt infall för några veckor sen och bjöd in hela min kör hem till mig på julfika. Till i kväll, alltså. Så igår, eftersom jag alltid ska envisas med att göra allt själv, stod jag i köket större delen av kvällen och hackade och rörde.

Till exempel så är det ganska svårt att dela skumtomtar.

Fröknäcke är buslätt däremot, bara att röra ihop!

Det blev Rocky Road (Leilas, med skumtomtar), fröknäcke och ostnötter. Adventskakan med saffran ligger redan i frysen, pepparkakor och ädelost är inköpt (jag hade en period när jag bakade egna pepparkakor men jag har aldrig lyckats få dem att smaka ens i närheten av Annas (inte syster ysters alltså utan märket). Och glögg, förstås.

Bring it, kören!

Eller ja, det blir ju jag som bringar det. Ni måste ju bara komma.

/Elin

Ikapp! Och lite mör.

Jag hade två, nej tre planer för helgen:

1. Kolla Babel
2. Baka (och äta) äppelpaj
3. Skriva som en galning på Urmakaren

Man kan säga att jag lyckades till hälften. Det bidde inget Babel, det bidde däremot en paj och jag lyckades tvinga mig själv att peta lite i Urmakaren igen. Men jag verkar ha skrivkramp som jag misstänker grundar sig i prestationsångest. Sånt som fina ord från testläsare gör med en när man inte hunnit skriva ordentligt på väldigt länge, antar jag.

Sedan var det så otroligt skönt att vara ledig också.

Strumpan och jag åt fredagspizza på stan och hade hur trevligt som helst. Sedan gick vi på en fantastisk konsert på KMH och jag har tänkt hela helgen att jag borde skriva något utsvävande om Shostakovich och hans femte symfoni. Särskilt den tredje satsen som jag är alldeles övertygad om helt och hållet handlar om kärleksberättelsen i Urmakaren. Så på pricken att tårarna bara forsade innan stycket var slut. (Kvällens konferencier mumlade dock något om att det skrevs som en protest mot Stalin och blablabla... passar på att upprepa mitt nyaste mantra "kommunikation sker på mottagarens villkor". Punkt.)

Fotografen och jag åkte upp i Kaknästornet, för det var bra väder i lördags och jag har aldrig varit där och det var otroligt fint att fika och kolla utsikt och så.

Vi såg Gone Girl och den var superlång och exakt hur bra som helst och jag tycker synd om de som redan läst boken, men de kan säkert uppskatta Fincher´s hantverk ändå. Se alla!

Och så har jag bakat scones och plöjt båda Hobbit-filmerna, för det så det är väl inte undra på att jag inte fick så mycket tid över för att skriva. Hobbit-filmerna förresten, som inte alls var lika långsamma och tråkiga vid omtittningen utan tvärtom härligt djupdykande. Hade kunnat stanna kvar där på obestämd tid, men det blev måndag och vardag och dags att gå till jobbet igen.

Såatte... när ska man skriva egentligen?

/Anna

Grattis på första maj! Eller: hur man firar Valborg efter att ha jobbat för intensivt

Vi jobbade lite för länge igår, Fotografen och jag. Jag hemma vid köksbordet, Fotografen på sin arbetsplats. Men när han kom hem hade han en hel låda mat med sig, från inspelningen i tisdags då alla produkter fanns representerade. Så vi åt en lite för sen middag (pulled pork) och bestämde oss sedan för att köra ett valborgs-rejs. Till brasan på Lovön.

Vi kom precis lagom för att höra folket hurra in våren på håll. Sedan annonserades att kören skulle sjunga en sista låt: Sköna Maj. Den bästa.

Tja, och sedan hann vi bara stå lagom länge intill brasan innan det var dags för fyrverkerier. Efter det tittade vi på varandra och nickade. Nöjda åkte vi hem. En timme tog det äventyret allt som allt.

Och med en hint av brandrök i kläderna satte vi oss i soffan och kollade på en dålig film som ändå var bättre än väntat: Escape Plan (2013) av Mikael Håfström med Stallone och Schwarzenegger i huvudrollerna. Stabilt.

Såhär den första majdagen har vi vårstädat precis hela dagen. (Tvättat fönster! Rensat grejer! Tvättat!) Ätit både chili och ribs. Och välkomnat Strumpan som absolut var tvungen att komma hit för att baka en tårta ikväll. Okejdå.

Jag förklarar härmed maj månad för invigd. Eller nåt.

/Anna

Men kolla här, då!

Man blir ju bara lycklig. Nu är det fika! (Receptet kommer från den här oumbärliga boken!)

/Elin

Chokladsmet, livet och gamla vänner

En vis person sa för ett tag sen att jag borde baka mer, i stället för att tänka så mycket på livet och döden. Eller döden, i alla fall. Så det gjorde jag igår, ägnade förmiddagen åt att baka tårtbottnar. För att jag hade lust. För att det "kan vara bra att ha". Och för att man tänker så himla bra när man står och långsamt siktar mjöl ner i chokladsmet.

Sen åkte jag mot Solna och mötte upp äldsta vännen (som jag har känt längst alltså, hon är inte särskilt gammal) för promenad i Hagaparken. Det är fint med gamla vänner, de som man redan pratat en massa med och bara kan liksom fortsätta på samma samtal. Mycket Livet blev det, men inget om Döden. Vi jämförde våra liv, hittade skillnader och likheter. Hon tyckte sig se en väldigt stor skillnad på den hon var förut och den hon är nu, medan jag ser en jämn och långsam utveckling i mitt eget liv. Hon behöver öva sig på att vara ensam mer, jag behöver jobba på min sociala fobi. Lustigt det där, hade vi träffats nu så hade vi nog inte orkat med varandra. Men har man lekt ihop sen man var sju så finns en annan förståelse...

Idag ska jag ta tag i ovan nämnda sociala fobi och ta mig till kyrkan. Det är ju i alla fall, som någon uttryckte det förra veckan, "The Lord's day".

Tårtbottnar i ugnen, nu står de i frysen och väntar på något gott.... Eller vänta, det är det ju jag som gör.

Hur kommer det sig att när jag ska ta en fin naturbild slutar det alltid med en rishög i mitten?

/Elin

Oh well, jag har i alla fall bakat

Gråaste söndagen i mannaminne! Jag tog en promenad med John Mayer i hörlurarna och genast blev allt lite bättre. Och så har jag gjort det här:

Sikta mjöl, kanske det tråkigaste som finns men det gör hela skillnaden

Allt med jordnötter är bra 

Ser alltid till att beställa Reese's peanut butter chips när någon åker till staterna 

Peanut butter cup cookies! Fast utan peanut buttercups, det hade jag inga.

Så, nu har jag gjort mitt för idag. Nu tar jag kväll, med kakor och Dexter. See ya!

/Elin

Dan före dan

I helgen landade jag äntligen. Fotografen och jag handlade samtliga julklappar i lördags. Först i tråkigt köpcentrum (Nacka), sedan längs regnig gata i Vasastan (Rörstrandsgatan). Regnig gata slår centrum på alla sätt och vis förutom att Rörstrandsgatan saknar butiker med julklappar lämpliga för brorsbarn. Känner mig annars väldigt nöjd med andelen presenter som sponsrar mina favoritställen. Och att caféet där jag helst fikar hade en termos med glögg på disken när vi behövde en paus.

I går hade en av tv-kanalerna den goda smaken att visa Harry Potter och den flammande bägaren just som jag satte mig för att äta frukost. Jag tänkte att den skulle kunna stå på medan jag städade och slog in paket och sånt. Ack så fel jag hade! Den var så bra och spännande att jag satt blickstilla i soffan ända till lunch. Sedan lyckades jag knipa en timme i tvättstugan och köra två maskiner och just det, slå in paket också.

När Strumpan kom hem från jobbet placerade jag henne framför tv:n och matade henne med uppvärmd pizza och andra fynd från kylskåpet. Sedan såg vi Harry Potter och halvblodsprinsen. Ruggigt bra den med.

Nu är vi äntligen hemma hos mamman och pappan, vimsiga av lycka över att det är jul. Det finns utrymme för lyckovimsighet här. Mamman och pappan stressar nämligen inte och Strumpan kokar knäck.

/Anna

Julgodis

Sandra har som tradition att bjuda in alla sina vänner till hennes pyttelilla hem en kväll i december för att provsmaka julgodis som hon gör. Ikväll var det dags igen. Trångt, högljutt och förtrollande gott. Trots att jag åt en clementin gick jag därifrån med en skön sockrig hinna i munnen, precis som planerat. Ljuvligt!

/Anna

I afton äppelknyten

... och det är väl ungefär vad jag får gjort här på bloggen. I riktiga livet sjunger jag kör, skriver om pedagogik och målar. Och har inte tid med någonting, det är ju för märkligt!

/Elin

Onsdagsfilm: Bake My Day

En vacker dag i slutet av sommaren stoppade Fotografen och jag in Mattias Kristiansson i ett härligt kök och skapade loss. Nu ligger bokvideon för bakboken "Bake My Day" äntligen på nätet för allas beskådan.

Alltså, är han inte fantastisk?

/Anna

Om att äta det man skrivit

Det finns en liten scen i början av Urmakaren (häng med nu, för jag misstänker att jag kommer att referera hej vilt till mitt bokprojekt framöver och förutsätter på nåt vis att alla hänger med på vad jag menar när jag säger "urmakaren") där huvudpersonen blir bjuden på middag. Efterrätten är min absoluta favorit: äppelpaj med grädde. Ingen tramsig vaniljsås och ingen äckligt iskall glass som smälter och får pajen att simma runt. Nix, grädde ska det vara. I alla fall, jag justerade scenen idag, tog bort och la till och sånt. R e d i g e r a d e. Jag skrev den absolut bästa pajupplevelse jag kunde formulera (för att använda som kontrast till det som också händer i samma scen, ni vet *pekar med fingret mot tinningen*) och sedan lagade jag middag. Lillstrumpan kom hem och tyckte att det saknades efterrätt och började googla efter pajrecept för att slippa göra samma smulpaj som vi alltid gör och jovisst, det fanns en massa äpplen kvar som jag plockade hemma hos svärföräldrarna förut och de passade bra, tyckte hon och satte igång. Men inte förrän pajen kom ut från ugnen och teet var upphällt och ljusen var tända och Lillstrumpan uppmanade mig att själv skära min pajbit för att känna hur k n ä c k i g ytan var, insåg jag att det var just den paj jag nyss serverat min huvudkaraktär.

/Anna

Den som väntar på något gott...

Att filma bakverk måste ändå klassificeras som favoritarbetsdag. Det var en sån dag idag. Resultatet av Mattias "Bake My Day" Kristianssons pajkastning kan snart beskådas i en bokvideo nära dig. Det hela ska bara klippas ihop först. Och färgläggas. Och kombineras med musik. Men sen! Sen kan man se hur kul vi hade idag.

Och förresten, mitt under inspelningen kom ett cykelbud förbi med de första kopiorna av boken! Den är så fin att man vill klappa på den. När man inte har händerna smetiga av pajdeg, that is. Man har väl respekt för nybakad bakbok.

/Anna

Sneakpeak

/Elin

Spenderar dagen i köket

Den här kakan, alltså. Genialisk! "Quick apple and pecan bread". Jag gillar hur amerikanerna kan kalla något som i Sverige skulle heta "sockerkaka" för bröd. Om det blir något kvar, säger receptet, kan man rosta skivor och bre philadelphiaost över. Okej, säger jag.

/Elin

Hör ni ljudet av smattrande tangenter?

Det går bra nu. Medvind, liksom.

Jag har nämligen redan skrivit nästan halva veckans beting under denna måndag (bara 100 ord ifrån). Hörde jag busvisslingar? Ser jag en vågen? Tänkte väl det.

Nybakad fillimpa och en kopp te på det.

"'cause I'm a fast writer, yes I am ..."

/Anna

Apropå att slänga ihop något lite casual en tisdagskväll

Är de inte näpna då?

Med anledning av att en av mina rummisar, vi kan kalla honom prinsessan, fyller 30 i morgon. Men säg inget, det är en överraskning!

/Elin

Kvällens tips från coachen

Bästa bakboken, ever. Punkt. Visst, Lomelinos tårtor är jättetjusiga och Leila gör böcker som man kan läsa bara för kul, men vilken annan bok behandlar de absoluta grunderna i vårt bakarv? (OBS, retorisk fråga, det finns säkert hundra.) "Sju sorters kakor" kom ut 1945 första gången och har sedan dess varit en grundsten för det svenska fikat. 

Här finns semmelreceptet jag använder, med ägg i degen för den rätta tunga konsistensen. Jag har inte så mycket emot konditorisemlorna, men hembakt är helt enkelt en annan sak.

Kvällens andra tips: baka bara en halv sats, gör små semlor. Annars ligger det en påse i frysen och är i vägen tills man upptäcker den i juni någon gång mitt i flyttstädningen och DÅ, då är man inte så sugen på semlor.

Nu gör jag stavfel i varenda ord, det betyder att det är dags att sova.

/Elin

Svar: Exakt vad jag behövde! Du hade i och för sig kunnat berätta vilken sida jag ska slå upp och besparat mig det besväret, men men, jag antar att jag ska göra någonting själv också. Och alltså, om jag inte hittar några stavfel, betyder det att jag också borde sova? Är inte det minsta trött efter min slödag nämligen. I morgon är det jag som handlar semmelingredienser det första jag gör! /Anna

Pepparkakor för alla!

Och kanske särskilt till oss som gärna vill ha hembakt, men inte vill lägga två dygn på att göra uppkok, låta svalna, knåda, kavla, ta ut festliga former, svära när de trasas sönder på väg till plåten, göra om, bränna bockens fötter... ni vet.

Hos Linnéas skafferi finns receptet för julefriden, bara att röra ihop, skära och äta! Då kan jag ta att det inte blev någon bock i år. Eller dalahäst.

Så fick jag visa upp mina älskade burkar också.

Anna, jag tar med en bit hem till dig!

/Elin

Bree och jag har skrivdejt som sagt

Jodå, det går bra det här.
Jag är alltså hemma hos Strumpan idag.
Hon har matat mig med linssoppegryta och hembakat bröd.
Jag har matat henne med kaffe och ostkaka.
Hon har spelat upp alla låtsnuttar hon har komponerat till musikalen.
Jag har beskrivit den nya vändning mitt bokmanus har tagit.
Vi har gillat vad vi har hört.

Dejten har dragit ut på tiden, vilket den lätt gör när man inte har något bättre för sig.
Det blir en middag av det här också, helt enkelt.
(Tapasrester, lyllos mig!)

Men innan dess är det meningen att jag ska skriva lite mer.
Under tiden bakar Strumpan chokladtårta till kompis som har bjudning i helgen.
Allt iklädd prydlig liten klänning med skärp.

Slicka bunken någon?

/Anna

Mellan brödet, pajen, tvätten och boken

Det blev bröd! Två stycken till och med. Fast på bilden ser det mer ut som något förhistoriskt näbbdjur.

Jag passade på, "medan ugnen ändå var igång", att göra en paj och müsli också. Vilket resulterade i att den vanliga eftermiddagsvärmen i min lya förökade sig gånger tre, så jag tog min tillflykt hit:

(Trädet utanför mitt hus)

Det blev ju som också bra. Boken på filten är "Jellicoe road", som alla verkar älska just nu. Börjar förstå varför. Så skulle man bara knåpa ihop en låt också...

/Elin