Halvtid: onsdag

Jag gjorde det där YouTube-träningsprogrammet igår (datorn höll ut hela halvtimmen) och HAHAHA vilken träningsvärk jag har idag! Ni vet, sådär så att man skrattar när man kliver (rullar) ur sängen.

Idag har jag soft morgon pga har bestämt att jag är ledig på onsdag förmiddag, efter alla körer på tisdagskvällen. Det går helt enkelt inte att somna. Men de är så fina, alla mina körsångare! Igår träffades vi efter ett uppehåll på en vecka (pga feber) och det var ett glatt återseende. De kommer fram och pratar efteråt och är så glada, och skriver fina saker på FB om hur kul de hade. Alla borde ha en kör.

För övrigt blev jag väldigt glad av Stina Oscarsons krönika i dagens DN, om den eviga konflikten mellan konsten och kapitalismen. "Ett riktigt samtal bygger på försöket att förstå och att därefter söka bemöta motståndarens starkaste argument, inte det svagaste", skriver hon. Jag älskar när man eftersöker samtal i stället för diskussion, det känns så mycket mer konstruktivt.

Nej men, om man skulle ta sig ut i ljuset ett tag? Innan det försvinner.

/Elin

När inte ens datorn orkar

Jag fick ett tips om en träningskanal på YouTube, med en tränare som går igenom ett program som tar en halvtimme varje dag i en månad. Bra grej för att komma igång, tänkte jag.

Halvvägs in i första avsnittet stannade videon, datorn orkade inte spela mer.

Himla svikare.

/Elin

Påsken – återblicken

Vad hände egentligen?
Det är det kanske bara jag som undrar, men eftersom jag föreställer att Strumpan saknar mig bittert tänkte jag bena ut det.

På påskaftonen snörade jag på mig springskorna efter en mastig frukost för att återuppta den goda rutinen att röra på mig då och då. Strumpan promenerade med så jag joggade och kutade intervaller runt henne. Det gick rätt bra.

Sedan kände jag mig konstig i kroppen, mådde liksom illa och återhämtade mig inte.

Nej, ingen kräksjuka.

Jag blev snuvig!

Och så var det med den saken. Förkyld, ont i kroppen och totalt täppt i näsan. Så resten av påskhelgen blev lugn, fast med ett par skogspromenader till. Pulsen gick på sådant lågvarv att den var knappt kännbar i solskenet medan fågelkvitter och bäckskvalp var det enda som brusade i öronen.

Vi hann med ett biobesök på den lokala, rätt värdelösa biografen också.

Sedan var det tänkt att jag skulle hålla rodret i jordens mest späckade vecka i studion samtidigt som jag planerade reklaminspelning på annat håll. Det gick sådär, jag fick begränsa mig till det allra nödvändigaste medan jag satt hemma i fleecebrallor och var allmänt yr.

Listan med saker som borde ha varit klart nu när det är helg igen är fortfarande hyfsat lång. Men det känns ändå rätt överkomligt när man sitter i vårsolen med fåglarna skränandes överallt. Vi är tillbaka i Ludvika, Fotografen ville absolut röja sly och bygga staket idag. Och vem är jag att neka honom det, han fyller liksom år och eftersom jag inte hunnit planera utflykt, städat eller ens tänkt tanken på paket och tårta, var det väl lika bra att ta pick och pack och åka hem till svärföräldrar som äger café och har tagit hem tårta och kommer och sjunger på morgonen! (Jaja, jag vaknade eventuellt också till sången, istället för att vakna i god tid, tassa upp och sjunga med dem, men men...)

Fotografen och hans lillebror åkte iväg för flera timmar sedan. Till huset här uppe som nästan är helt och hållet vårt nu. De tar första spadtaget idag.

Själv sitter jag i soffan hemma hos mina svärföräldrar, med dörren till balkongen öppen. (Jag gick ut för ett tag sedan och knäppte ett kort, men det är ännu lite kyligt i skuggan.) Känner hur pulsen går ner och lyssnar på tystnaden som bara ackompanjeras av fåglarnas ivriga skrän på sjön och någon enstaka bil. Ingenting annat.

/Anna

Plötsligt händer det!

Utmanad av Strumpan och påhejad av Fotografen tog jag tag i helgplanen att baka idag. Det bidde inga avancerade sockerbullar som det var tänkt, men det bidde en sockerkaka (som jag smaksatte med nymalen kardemumma och lite flingsalt).

Dessutom drog jag på mig springkläderna och gick ut på en snabb promenad för första gången i år. När jag kom till mördarbacken (som jag kallar den), tog jag mod till mig och ökade takten. Pulsen hade mer att ge, spänsten i benen var okej. Så jag j o g g a d e uppför backen. Var helt slut när jag kommit upp, men det gick!

Med dessa bravader tyckte jag liksom att helgen var gjord.

Då ringde telefonen. I andra änden var ett erbjudande om en tjänst jag sökt.

Ja! sa jag. Och: Är det verkligen sant?

Dansade runt en stund och firade med nybakad kaka.

I natt är det Oscarsgalan och jag brukar lägga mig tidigt för att orka gå upp på småtimmarna. Men i kväll vet jag inte hur jag ska kunna somna.

/Anna

Sportlov

Det sägs att det är sportlov i kommunen? På den Kungliga Musikhögskolan har vi tvärtom intensivvecka, vilket i och för sig inte är lika blodigt som det låter. Bara att det är fullt fokus på ett ämne, den här gången layout. Igår fick vi en grundlig genomgång av hur man i värsta fall kan använda Word för att göra en fullt acceptabel layout, i det fallet att det skulle vara det enda programmet man har att tillgå. Idag: Pages. (Och ja, upplägget är uttalat att först bevisa det ena programmets oduglighet för att sedan räddas av det andras sofistikerade enkelhet. Och jag är helt med på det. I layout-hänseende, i alla fall.)

Tiden runt omkring använder jag till de första sju säsongerna av Dexter (jag har gett upp att försöka sätta regler för mig själv) och, något förvånande, att träna. Eller träna, gå ut och springa några hundra meter, dö lite grann, repetera. Jag tänker att om man inte tränar särskilt mycket, fast ofta, så gör det väl någon slags skillnad? Jag sover i alla fall bättre, och minskar risken att dö av hjärtattack när jag blir 50.

Och i kväll sjunger min kör på ett bibliotek, så nu ska jag försöka vända mitt fokus åt det hållet. Positiva målbilder och allt sånt där.

/Elin

Läser bloggar med solen i ögonen

Men nu får det vara nog. Träningskläder på, dags för årets första springtur!

/Elin

Måndagsdans

Ny vana hemma hos Lillstrumpa: Måndagsdans! Jag vågade inte blogga om det förra veckan, för då skulle jag ju... ehum... vara tvungen...? Men nu! Två gånger är en vana, right?

Måndagsdans går till så här: Man flyttar undan vardagsrumsbordet och rullar ihop mattan, sedan sätter man på lämpligt youtubeklipp med danspass och försöker ta sig själv på allvar även när man vet att man ser ut som en semaforerande kalv, för hey! Ingen tittar! När man har tröttnat på att hänga med i koreografier pga börjar röra ihop höger och vänster så sätter man på valfri (gärna ösig) musik och släpper loss. Bästa vanan på länge!

Bra klipp: Den här killen gör lättfattliga och roliga videos, och är lagom L-A-cool. Den här tjejen har ett jättebra superbasic program, och berömmer en hela tiden för att man hänger med så bra. Så finns denna underbara kvinna, som får mig att gilla zumba och är härligt avslappnad. Regeln är att aldrig titta på videos med tjejer som visar magen, de är alldeles för upptagna av att visa upp sig för att förmedla någon glädje. Varsågod för tips!

Hänger ni på nästa vecka?

/Elin