Det borde finnas en sticka att kissa på

Ibland önskar jag att någon kunde gå bredvid en och berätta hur man mår, och varför. Är jag trött för att jag sovit för lite eller för mycket? Har jag ätit ordentligt, borde jag äta mindre, andra tider, något helt annat? Har jag rört på mig för lite nu igen? Ok, just den vet jag svaret på.

Sökningsvecka på KMH, vilket innebär stress för dem som söker in till nästa år och ledigt för oss andra. Alla lektioner inställda, en hel vecka att… jobba i kapp? Börja på nya projekt? Städa? Vila? Det är den stora frågan. Hittills jag jag mest gjort ingenting och känt mig missnöjd, vilket ju bara är slöseri med tid. Antingen jobba eller vara ledig, det finns inga mellanting. Så nu gör jag en sista kraftansträngning och styr upp körrepet inför kvällen, sen tror jag det får vara nog. Ledigt resten av veckan, eller tills lusten att göra något vaknar.

/Elin

Andra saker man gör fast man inte alls tackat ja

Efter gårdagens nednördande i barockdrillar och annat som har med konstmusikens sfär att göra, sitter jag nu och studerar en kompskiss på "What does the fox say" och försöker komma på vad det är jag förväntas spela på ensemblelektionen som börjar om två timmar.

Det är märkligt befriande, på något vis.

/Elin

På en skala från ett till fem, hur intressant? Vänligen diskutera.

Min syster har drömt vid upprepade tillfällen att jag skrivit ett intressant blogginlägg. Vilket ju inte har hänt på ett tag, och förmodligen inte händer just nu heller. Eller? Vintermånaderna är i alla fall över och jag kan inte längre skylla på meteorologiskt framkallad depression. Så, jag kastar av mig täcket och berättar om min dag!

Idag har jag:

• Haft en lektion (gehör)
• Åkt runt halva stan (bokstavligt) för att hitta fiolsträngar och en sexkantsnyckel
• bytt strängar på fiol (en inte helt okomplicerad process, visade det sig)
• googlat "barder" (visste ni att det finns ett svenskt bardsällskap? Inga kvinnor välkomna dock, så det är inte värt att veta)
• övat på att sjunga "Satellit" (apropå meteorologisk depression)
• Gjort en kick-ass grönsakssoppa
• läst på om början av nittonhundratalet i allmänhet och Stravinskij i synnerhet

Plus skrivit lustiga saker i klassens FB-grupp. Det kan vara så att bara jag tyckte att de var lustiga, men min story osv.

Tar ett djupt andetag inför mars. Det blir bra.

Det är alltid bra med en bild. På Igor Stravinskij, till exempel

/Elin

Sommarlov!

Efter en fin avslutningsceremoni i stora salen sa jag adjö och grattis till de avgångsstudenter jag kände och gick ut junisolen. Hängde ett tag på Skinnarviksberget med ett gäng jazzare, tills det blev för mycket prat om majsjuor och nord-stagepianon.

Så idag har jag… sommarlov? Känns hemskt märkligt. Jag ska ta tillfället i akt och pröva hur mycket fiol jag kan spela i lägenheten utan att grannarna lackar ur.

/Elin

En psalm om dagen är bra för magen

Redan innan jag sökte in på körpedagog fick jag uppmaningen att börja spela ur koralboken. Ni vet, den som organisterna i kyrkan sitter med. Den räknas, efter några hundra års musikpedagogik, fortfarande som det bästa sättet att lära sig spela körsatser a vista. Envis som jag är gjorde jag inte som alla sa, och här står vi nu. Det jag haft svårast med det här året är utan tvekan pianospelet.

Men det är aldrig för sent! Jag letade några veckor på antikvariat och loppisar, i förhoppning om att hitta en charmigt sliten bok med kryptiska anteckningar i marginalerna, för att till slut ge upp och beställa en ny från Bokus. Samma dag som den landade hos mitt postombud berättade jag om allt detta för en ny vän, som sken upp som en sol. För hon hade ju en gammal koralbok! Som hon inte kunde ha kvar längre, men inte bara ville skänka bort hur som helst utan helst till någon som kunde få nytta av den! Och jag kunde få den!

Bokus fick ta tillbaka sin nya fina. Och idag har jag fått hem min! Nu blir det en koral om dagen resten av livet. I alla fall sommaren.

Och titta förresten, vilka fina små partitur jag snappade åt mig när skolans nothandel skänkte bort en notsamling från ett dödsbo:

"Penguin scores", utgivna 1950. Det är inte särskilt troligt att jag någonsin kommer att behöva partituren till de första tre av Bach's Brandenburgkonserter, men de är ju så fina att titta på. Och matchar Wolfharts pianoskola, som för övrigt står där av samma anledning och inte alls får göra sitt jobb.

/Elin

En dag gjord, fyra kvar

Märks det att det är maj eller? Denna vecka: uppspel på piano, redovisning/examination i körmetodik, examination i dirigering. Plus vanliga lektioner, rep med Lureena/stråkkvartett/kören och arrangering på torsdag med en hemuppgift jag inte ens tittat på än. Och just det, handledning på kören i kväll med en dirigent/pedagog jag aldrig träffat men fick skrämselhicka av att googla!

Klagar jag? Inte så mycket, faktiskt. Det är nog mer skryt. Fast av det lite andfådda slaget.

På fredag är det examination av dirigentgruppen med lunchkonsert i Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg, kom gärna dit! Fin körmusik och nervösa dirigenter utlovas.

/Elin

Ursäkta fröken, är det okej om jag skippar provet och går på grönan i stället?

Jag älskar när man mailar en lärare med en förfrågan om att flytta ett examinationstillfälle för att det är en konsert den kvällen man jättegärna vill gå på, och får svaret "jag förstår problemet".

I det här fallet var det fråga om en examination i körmetodik ställd mot Brittens "War requiem" med Radiokören och Eric Ericssons kammarkör, svaret kanske hade blivit ett annat om det var, säg, Veronica Maggio på grönan. Men ändå! Älskar inriktningen och prioriteringarna på min utbildning.

/Elin

SMASK 2015

På Musikhögskolan är det inte så mycket studentliv att tala om. Pub varje torsdag, visst, men inga baler, inga spex, inga förnedrande invigningsritualer (om man inte räknar brandsäkerhetsgenomgången på skolgården för alla nya årskullar, men den tjänar visst ett syfte).

Men en gång om året samlas hela skolan till ett evenemang där vi får utlopp för knasigheten som annars inte får plats i de sammanbitna övningsrummen där vi spenderar all vår tid: SMASK, eller Sveriges MusikAkademikers Sång Kontest. Musikhögskolornas svar på melodifestivalen, eller som arrangörerna säger: som schlager ska vara! Det är en kärleksfull drift med genren där alla bidrag är skrivna och framförda av elever, kompade av band och full symfoniorkester och där vinnaren går vidare till riksfinal mot de andra fyra musikhögskolorna.

Ju tramsigare text, desto bättre och en av reglerna är att låten måste ha minst en tonartshöjning (gärna två). För publikens del gäller det att klappa och tjoa när sagda höjning kommer!

Bidraget som kom på andra plats under snabbgenomgången

Årets SMASK gick av stapeln i går i Berwaldhallen, Det var första gången jag såg spektaklet och jag var sjukt imponerad! Allt från musik till ljud till grafik och övergångar löpte otroligt smidigt och var så proffsigt arrangerat. Allt spelas live, från den specialkomponerade vinjetten till snabbgenomgången, då alla artister samsas på scenen för ett medley. Så fick man vara lite extra stolt över två klasskompisar som satt i kompet och en dirigentvän som helt överraskande skrivit det bidrag som vann hela tävlingen!

Jag stod och pratade lite med dirigenten för orkestern efteråt och hon kommenterade att det är lite synd att stockholmarna inte vet vilken kvalitet detta evenemang har, i så fall skulle fler gå på detta (även om vi som har koppling till det mer än väl fyllde parkett). Å andra sidan är det kanske lite väl mycket intern humor och skämt som spelar på KMH-relaterade saker. I vilket fall, gillar ni schlagers så tycker jag ni ska gå nästa år! Och befinner ni er i Malmö den 17:e maj så kan ni gå på riksfinalen!

/Elin

När som helst nu börjar jag klottra kryptiska saker på fönstren

Efter att mest ha undvikit att göra saker i två dagar sitter jag nu vid pianot och spelar Poulenc. Fantastisk körmusik att sjunga, fantastiskt omöjligt att spela. Jag känner mig mest som en matematiker som sitter i en bunker någonstans och stirrar på en kod, väl medveten om att lösningen innebär slutet på kriget. Fast den vetskapen hjälper inte.

/Elin

There and back again (eller: Från en kyrka till en annan)

Den sista dagen i Köpenhamn blev intensiv, precis som hela resan var. Äta frukost, få plats i hissen, vänta på gatan, alla med, gå i samlad trupp, vänta på bussen, alla på bussen, alla av igen ("Kammarkören av!"), hitta till rätt lokal, vänta, fylla på vattenflaska, seminariet börjar, sjunga svensk körlyrik, slut på seminarium, hitta sin väska, tåga ut, något att äta, hitta till kyrkan, vänta...

Och så vidare.

Vi var alltså där som en del av ett konvent för danska körledare, plus att vi fick några workshops på danska Radiohuset tillsammans med danska dirigentstudenter. Vi avslutade alltsammans med en konsert med verk av tonsättare verksamma runt Östersjön i Vor Frelsers Kirke, för deltagarna på konventet och andra intresserade. Tyvärr fick jag aldrig någon bild på den faktiska kören jag sjunger i (pga upptagen med att sjunga and such), men kyrkan var väldigt fin.

Inte helt oväntat var jag helt slut resten av helgen. Syster Yster kom hem till mig efter en All helgona-mässa på lördagen, och vi blev i stort sett liggande med varsin bok/dator hela dagen. Mot kvällen kom fotografsvågern och gled in i det allmänna tillståndet. Slött så det stod härliga till.

På söndagen passade vi på att gå på en av alla dessa konserter som uppstår vid den här tiden på året (men varför ska de vara samtidigt allihopa?). Det blev Rutters Rekviem, i Kungsholms kyrka. Med två körer (Kungsholms kyrkokör och Kammarkören Cantate), Stockholm Concert Orchestra och solist.

Jag är ingen stor kännare av rekvier (heter det så i plural, Hanna?), känner mest till Mozarts (som fick mig att älska Mozart) och Brahms' (som vi gjorde förra året med Kammarkören och är mycket mycket bra), så det var kul att se något inte lika framfört. (Vilket jag inte alls har något belägg för, det är ett totalt antagande.) Rutter var verksam i Storbritannien och USA på senare delen av 1900-talet, men är ovanligt lättlyssnad för att vara nutida musik. Lite för lättlyssnad för min smak, för många "Disney-moments", men det är otroligt vackert och både kören, orkestern och de båda dirigenterna gjorde ett mycket bra jobb med att framföra det.

På bussen hem: Ung kille mittemot, runt 16. Slitna jeans och skepparkavaj, lurar i öronen, halloweenmask på sätet bredvid. När vi passerar den stora kyrkogården, med alla tända ljus, gör han ett diskret korstecken.

Jag älskar dessa högtider.

/Elin

My lord, vad har jag gjort?

Jag leder en kör. En fantastisk, musikalisk och färgstark samling människor som ger mig så mycket livskraft varje gång jag träffar dem. Vi sjunger popmusik, på gehör. Noter existerar inte, på sin höjd ett papper med låttexter. Krux: på den här utbildningen jag går, på den Kungliga musikhögskolan, är det inte så mycket popmusik på gehör.

Så jag frågar om det finns några som skulle vilja sjunga lite mer klassiskt, så jag får öva på den grejen. Det finns det. Men vad ska vi sjunga? Och var?

Tid för eftertanke.

Om vi börjar nu, kan vi ha en repertoar färdig... runt mitten av december.

...suck...

Japp. Jag måste börja leta jullåtar.

/Elin

Det är okej, jag går på Musikhögskolan

Ni vet hur bebisar låter när de precis har upptäckt sin röst och börjar prova olika ljud? De kan hålla på i det oändliga, byta mellan A och E och lite dregel däremellan. Lite så låter det från min lägenhet. Mina grannar har nöjet att lyssna på samma fem toner, om och om igen, med fem olika vokaler. Och slightly olika vokalljud, vill jag tillägga, men det kan vara så att de inte uppfattar skillnaden på ett A långt bak i munnen eller framme i näsan. Ibland slår jag till med ett långt PRR också, så att det händer något.

När jag inte spelar D-durskala på pianot, det vill säga.

/Elin

"Nej, alltså, jag prövade det där med övning förra veckan och det funkade inte. Så den här veckan tar jag det lugnt".

Det höll precis en vecka, att gå upp på morgonen och ta vara på tiden. Spela piano, läsa partitur, dirigera. Sen, i ärlighetens namn, kom ju kylan och regnet. Och det är väl ändå ett etablerat faktum att allt blir hundra gånger kämpigare då?

Men ja. Jag ska sätta igång. Göra en till kopp te kanske. Och snegla lite på receptet på Devils Food-cake som ligger på köksbordet, men som jag inte orkade sätta igång med igår kväll.

/Elin

Och så fortsätter livet

Jag går i tvåan i år! Vilket innebär en hel massa egentid att styra upp. Jag har gjort ett övningsschema till mig själv, så jag vet när jag vaknar på morgonen vad jag ska ägna dagen åt. Idag till exempel, då jag inte har några lektioner alls, ska jag tydligen planera för uppstarten av Kompiskören (som är nästa vecka). Sedan blir det piano och kördirigering. Och så fortsätter veckan, gå upp på morgonen, ät frukost, sätt igång. Vi får se litegrann hur lång tid det tar innan jag blir knäpp.

Helgens fest känns redan avlägsen, men boken ligger på soffbordet och väntar på kvällen...

/Elin

Fyra dagar i juni

PANG sa det, och så var veckan över. Å ena sidan: Känns det som att jag precis gick och la mig söndag kväll med stress i magen. Å andra sidan: Hade vi sångensemblekonsert i onsdags? Känns ju som flera veckor sedan?

Men det hade vi, och det gick apabra! Min grupp fick avsluta hela konserten med mitt arr av "I wanna dance with somebody", till stort jubel. Efteråt fick jag stort beröm av sångläraren, som varit ansvarig för den delen av kursen. Riktigt bra, tyckte han! Dagen efter, (igår va?) visade vi upp våra färdigheter på trummor, bas, piano och gitarr i en riktig maratonkonsert. 33 personer i klassen och alla skulle sjunga varsin låt... Entusiasmen hos publiken dalade ganska rejält mot slutet, fast vi tappert försökte hålla stämningen uppe.

Jag sjöng Taylor Swifts "Mean" och efter att ha spelat igenom den på soundchecket hörde jag faktiskt några spridda och förväntansfulla "Ja!" i publiken när det var min tur vid mikrofonen. (Fast en av lärarna satt och sov, jag gjorde mitt bästa för att tänka bort henne.)

Kolla in mina fina grabbar i bakgrunden som står och körar! Jag älskar killar som sjunger, det är ju bara så.  Crush på dem allihop.

Sen hängde jag med klassen i en park tills det blev kallt, då gick jag och hängde på en pub med de tyska utbytesstudenterna som hade hejdå-fest. Usch, jag hatar att ta farväl. Vi ses igen, det är min grej.

Nu sitter jag och tittar på köksfönstret som inte blivit tvättat sedan urminnes tider. En tvätt går redan i tvättstugan, högar på sovrumsgolvet ligger och väntar. Det är så skööönt att vara ledig.

/Elin

...repa repa repa repa repa repa repa repa repa

Idag, sista repet med kören innan avslutning på fredag. I morgon, konsert/redovisning med sångensemblen i skolan. På torsdag konsert med instrumentensemblen. Och fest varje kväll, med olika gäng. Bra vecka! På fredag ska jag tvätta, på söndag ska jag packa. Sen drar jag!

/Elin

Repa repa repa repa repa repa repa repa

/Elin

Idag har jag varit brudtärna... typ.

Jag har i alla fall gjort samma jobb som en brudtärna gör, vara ansvarig för brudens telefon, ta emot catering, visa familjemedlemmar rätt, ringa cateringfirma och frågat vart i hela friden drycken tog vägen, säga till bruden att hon är fin med väldigt lugn röst, ge direktiv till ljussättaren och tejpa positioner på golvet.

Förutom att det inte fanns någon brud och det inte var ett bröllop, utan en god väns examenskonsert. Same same. Jag är lika trött i fötterna, efter att ha trippat runt i sandaletter och varit trevlig hela dagen. Ja, man blir trött i fötterna av att vara trevlig. Fast mest av att trippa runt i sandaletter.

I morgon är det måndag, då drar det igång igen!

/Elin

Ni behöver verkligen inte läsa det här, jag skriver bara för att slippa skriva

Jag äskar det här vädret, verkligen. Vi är värda det. Men det är så OERHÖRT svårt att samla tankarna i värmen, bara! (Fredag eftermiddag kanske har med saken att göra också.) Har suttit hela eftermiddagen och stirrat på skärmen, eller nej, efter ett tag gick jag och la mig i soffan och läste ett resemagasin i stället. Kanske somnade lite. Sen var jag frusen, så jag gick en promenad. I shorts, för i år ska jag banne mig lära mig. Sen gjorde jag en smoothie och gick tillbaka till datorn. Stirrade lite till.

Ämnet är "Reflektion över min egen kunskapsutveckling, i kursen och livet i stort". På fyra sidor. Jag har cirka fyra rader. Som inte ens ska vara med, det är bara lösa tankar kring hur jag ska lägga upp det. Och nu kladdar jag här i stället, i ett försök att tänka. Men mest tänker jag på att gå över gatan till Coop och köpa glass. Och på att jag måste köpa en hake till fönstret, så det inte dras med av vinden och slås sönder mot det utstickande taket utanför.

I morse missade jag bussen, pga klädkris. Skulle precis gå ut genom dörren när jag insåg att klänningen jag hade på mig var alldeles för kort och fick mig att känna mig som en flaggstång. Så i stället för att gå till bussen drog jag fram allt ur garderoben som skulle kunna passa en dag som denna. Fler för korta klänningar, kjolar som inte passade till någon överdel, överdelar som inte passade till någon underdel. Vad har folk på sig egentligen? Så efter skolan (jo, jag tog mig dit, i tid otroligt nog) gick jag en sväng på stan. In och ut ur provrum, svetten lackade. Kom hem med fyra påsar. Hoppas något passar.

Värdefull tid, som skulle gått till reflektion. Så nu sitter jag här och reflekterar. En fredag kväll. I 28 grader.

/Elin

Dags igen

Idag är det nästa lunchkonsert (för jag hade en igår, glömde jag säga det?), den här gången med KMH Kammarkör. "Chorus angelorum", en massa fina sånger på temat keruber. Maria Magdalena kyrka klockan 12!

/Elin