Dagens jag har nog blivit en stockholmare

Jag gick från Gamla stans t-bana till Storkyrkan och gick inte vilse en enda gång. 

Eller så är jag bara en väldigt hängiven turist. 

/Elin

Låt mig försöka förklara min inställning till att kramas

Jag är inte en person som kramas. 

Hur som helst, ska tilläggas. 

Personer som kramas har ibland kramat mig, sådär som man gör när man ses, och insett att jag inte är som de. 

Inte så att jag inte tycker om att kramas, tvärtom, det är ju livsnödvändigt med mänsklig kontakt och ganska trevligt, dessutom. 

Men när folk jag inte känner kramar mig? Då känns det obekvämt. Och när man säger hejdå till någon man känner lite halvt och den avvaktar för att se vad jag ska göra: ingen kram. 

Jag har gjort en regel för mig själv, för att inte behöva hamna i obeslutsamhet: när jag träffat personen tre gånger, då kramas jag. Då känner vi varandra tillräckligt väl. Tyvärr vet ju inte alla om det, så ibland blir de förvånade över att jag kramas då de hade gett upp hoppet för länge sen. 

Så här är min bekännelse, jag som folk tror är så socialt begåvad: jag vet inte hur man gör med kramar. Jag får gå på feeling, helt enkelt. 

Och "kram" i slutet av ett meddelande? Don't get me started. 

/Elin

Övergångsfas

Två konserter gjorda den här veckan, två kvar... Livet för en körledare/sångare i maj. Men jag börjar se slutet på tunneln och har redan börjat krypa ur körbubblan för att känna på luften utanför. På vardagsrumsbordet ligger låtskrivarblocket uppslaget och väntar på storslagna idéer!

Men först: två våkonserter med Maria Magdalena vokalensemble, som jag gör ett tillfälligt inhopp i. Kl 18 ikväll i Hjorthagens kyrka, samma tid i morgon i St Paulskyrkan. Svenska tonsättare, fransk modernism och ett vansinnigt svårt/vackert stycke av Emil Råberg. Välkomna!

KMH Kammarkör på äventyr: Visby

Jag är så dålig på att fota! På ett sätt ett medvetet val, för jag har "uppleva saker när de händer"-inställningen, men så tråkigt till exempel när man vill blogga om saker och/eller göra folk som inte var med avundsjuka. 

Så tänk er:

En bild på en glad kör på en färja, med skärgård i bakgrunden

Samma kör lagandes mat i ett för litet kök på ett sunkigt vandrarhem

Fest med mat, vin och allt sämre framförda svenska körklassiker

Diverse foton av Visby: pittoreska gränder, ruiner och domkyrka

Nu uppklädd och tillstramad kör som sjunger i tidigare nämnda domkyrka

Trött kör på tidig färja hem. 

Fint va? Här är det bästa jag lyckades med:  

/Elin

Planerna

Jag vet inte exakt när det hände, de har nog smugit sig på under de senaste två veckorna, men det verkar som att jag har lösgjort hela helgen till mig (MIG MIG MIG) och Urmakaren. (Va? Ska jag skriva? Nu? Efter vad som känns som ett flera månader långt uppehåll?)

Andra saker jag vill göra med en helg för mig själv:

• putsa fönster
• putsa vinterskor och ställa undan
• skura i största allmänhet
• läsa en bok (helst en hel, ja)
• testläsa en text och  kommentera och skicka till författaren
• pilla mig i naveln
• se några filmer
• handla grejer i stan som saknas/är slut
• betala räkningar och sätta in pappershögar i pärmar
• springa
• fika på stan ihop med en fin bok
• ...

Eventuellt måste jag ta ledigt på fredag också för att hinna med allt.

Nåväl. Den viktigaste punkten är förstås Urmakaren. Först ska jag läsa igenom något kapitel för att minnas vad jag höll på med sist. Och efter det föreställer jag mig att det bara är att knåpa vidare och bocka av de anteckningar som finns om saker att åtgärda. Typ så.

Är det helg snart tack?

/Anna

Fågelsången

Som så många andra spenderade jag helgen utomhus, fast jag låg inte in nån park eller satt på uteservering eller hände på strand. Jag var på bygget i Dalarna - Smedjebacken - Nyberget. Det var fint det med. Idag är jag alldeles mjuk inombords av att ha lyssnat på fåglarna i skogen och i övrigt bara tystnad.

Planen var att spackla väggar inomhus, men liksom alla andra planer den här våren så blir det inte som jag tänkt mig. Så jag böjer mig, tänker om och bestämmer mig för att det viktigaste ändå är att vara fokuserad på det jag gör och att tycka om det.

(Sidospår: Jag har spenderat alldeles för mycket tid med att inte tycka om mitt bygge. Bara för att det stjäl tid från Urmakaren. I helgen var det första gången på länge som det var v i l s a m t att skrapa färg och spackla flera dagar i rad. Eftersom jag äntligen böjt mig för tanken att jag inte kan skriva, inte just nu. Det har inte hänt på länge och nu struntar jag i det. Går vidare.)

Är det fint väder, kan man ingalunda stå inne i iskallt stenhus. Har man längtat hela långa mörka vintern efter ljus och värme, hittar man projekt som kan göras ute i solen. Alltså tog vi ut sovrumsdörrarna som ska målas om och kämpade med varmluftspistol, färgskrapor och slipning.

Det bränner fortfarande skönt på armarna i dag.

Och jag har nästan memorerat lätena från koltrast, talgoxe och blåmes – de mest frekventa körstämmorna i skogen.

/Anna

Repa under bar himmel

När skolan är stängd pga röd dag, får man repa hemma hos någon i bandet. Förslagsvis hos den som har takterrass med utsikt mot Djurgården. 

Jag passade på att repa med två sångvänner efteråt, så efter hela långa dagen sitter jag till sist på tåget hem, sportande en präktig sommarorkesterbränna*!

/Elin

* sommarorkesterbränna: när man fick kommunalt sommarjobb i en ungdomsorkester som spelade på gator och torg på sommaren, följaktligen sittande i samma vinkel i solen tills solen bränt in sin exakta position på utsatta kroppsdelar.