Låtskrivarmånad - en första bekännelse

Jag satt i godan ro hemma i förorten efter en lång arbetsdag och åt pizza med en god vän på besök när det plötsligt slog mig: DET ÄR JU AUGUSTI NU!

Så jag skrev en låt.

Jag har nog aldrig startat en Låtskrivarmånad så trögt.

/Elin

Skaparhelg coming up!

Vi planerar skaparhelg för fullt, Strumpan och jag tillsammans med Vilse och hennes syster. Förra årets helg i Skåne var episk. Jag har minst lika stora förväntningar för i år. Men först ska alla detaljer klaffa, till exempel ledigt från jobb (som nästan är löst) och huruvida man ska ta tåget eller bilen. Sådana saker. Därefter kommer förstås packningsmomentet när den slimmade weekendväskan provpackas efter noggranna analyser av väderprognosen för att minimera släpande på tunga grejer och optimera det utrymme man har. Och så ska maten planeras och handlas. Under en skaparhelg är det nämligen skitviktigt vad man stoppar i sig för att hålla kroppen glad trots att man mest bara sitter ner. Samtidigt är frukost, lunch och middag de tillfällen då samtliga deltagare sitter ner vid samma bord och därmed kan föra ett gemensamt samtal kring viktiga saker.

Men.

Själva förutsättningen för att åka på skaparhelg är förstås att man skapar något. I vår grupp är vi två som skriver bok, en som skriver musik och en som syr kläder och det är alltid lika spännande att höra vad de andra tänkt åstadkomma under dagarna tillsammans. Men jag hänger liksom och dinglar lite för tillfället. Jag längtar efter att grotta ner mig vidare i Urmakaren, men vet inte om jag är redo för det än. Å andra sidan kan jag inte skriva något annat, det är på tok för tidigt. Det är som om jag precis lärt känna mina figurer i Urmakaren och jag kan verkligen inte släppa in en annan historia förrän den första är färdig. Ett alternativ är att skriva en novell som utspelar sig på samma plats (hjälp vad många sidospår jag kapade inför den här senaste versionen som skulle kunna utvecklas till egna små historier!) eller bara flödesskriva de scener jag inte riktigt är nöjd med, utforska nya sätt att uttrycka det jag vill.

Det mest surrealistiska är att det verkar kunna bli ett slags bokcirkel kring mitt manus då jag tror att samtliga skaparhelgsdeltagare kommer att ha hunnit läsa Urmakaren tills vi åker. Eventuellt tvingar jag dem att dra ett snabbreferat redan i bilen på väg dit så jag vet vad jag ska arbeta med.

För övrigt är det lika varmt i år som vi hade det under Skånehelgen förra året. Himla tur att det är ett stenhus vi stänger in oss i.

Bokskrivarhörnan förra året.

/Anna

En liten notis om Låtskrivarmånad

Ni vet, det årliga eventet då ni får följa min dagliga kamp att skriva en låt om dagen i en månad?

Augusti är det nya juli i år.

Fast tro inte att jag ligger på latsidan för det, å nej herrn. Idag skrev jag till exempel en rad. Som rimmade med föregående rad (som skrevs i mars, ungefär). Jojomen! I den här takten är jag rik om... 130 år, sisådär.

Slut på meddelande.

/Elin

Hello Låtskrivarmånad, did you miss me?

... För ni trodde väl inte att jag hade glömt? Smugit iväg med svansen mellan benen och hoppats att ingen skulle märka något?

Oh no. Snart ska den bistra sanningen fram. Har man annonserat låtskrivarmånad så har man, hur mycket annat man har haft att oroa sig över den månaden. Det har varit torftigt, gnetigt och undflyende, men material har skapats och det ska sammanställas och jobbas vidare på under nästa veckas Skaparhelg (eller läger, som vi kallar det här hemma).

Fortsättning följer på en blogg nära er!

/Elin

Men vad är det som händer? Jo, det ska jag säga:

• Låtskrivarmånaden har vissnat halvvägs
• Jag har blivit hemlös och
• flyttat in hos Syster Yster och Fotografen, som
• gör välkommen hem-skylt till Fotografens bror med fru, som kommer hem från USA i morgon:

Allt är som vanligt, helt enkelt. Och just det, föräldrarna har åkt hem.

/Elin

Det är inte du, det är jag

Hej Låtskrivarmånad, förlåt för att jag inte har hängt med dig så mycket som vi hade planerat! Det blev så mycket med att jobba heltid och sälja lägenhet på annan ort och leta annan lägenhet. Men i morgon är jag ledig, så då är det du och jag! Eh... och det smutsiga badkaret då. Och bänkskivan som måste slipas. Och kanske någon mer lägenhet att titta på? För du vill väl inte att jag ska bli bostadslös? Då blir det inte många låtar skrivna, kan jag säga. Till dess kan vi lyssna på den här:

/Elin

Halvvägs

Har ni tänkt på att halva juli har gått? Ojojoj vad tiden går fort, tänker ni kanske då, medan jag tänker ojojoj, vad många låtar jag har skrivit! Jajamen, jag pratar förstås om Låtskrivarmånaden, som det varit lite tyst om men i det tysta händer det grejer.

Tänkte återkomma lite senare med en halvmånadsrapport. Ska försöka få till en dagens också, som lär bli en vaggvisa idag. Lång dag på jobbet...

/Elin

Bekännelser av en låtskrivare, del ett (eller 27, beroende på hur man ser på det)

Vet ni vad jag gör för fel? Jag tar det för allvarligt. Visst, jag går ut starkt med kloka ord om att det är viktigt att inte censurera sig själv, utan skriva vad för skräp som kommer, men sen råkar jag skriva något jag blir nöjd med och så... går det utför.

Varför jag definitivt tänker räkna den käcka visan jag skrev på den sjunde dagen som ett av mina alster:

"Ett steg i taget, vi går och vi går
ett steg i taget, se så bra vi mår
vi vet var vi kom från men vet inte vad vi får
Vi tar ett steg i taget ändå"

(Jag och min gode vän T var ute och gick på en väldigt varm dag och han behövde lite... inspiration.)

Annars? Jodå, mest refränger (Obs! Räknas!). Men jag skriver, för bövelen, jag skriver! Och hinner med att hänga på festivaler, spela på bröllop, jobba, sälja lägenhet och annat smått och gott.

Låtskrivarböcker i ständig beredskap

Vi hörs!

/Elin

Uthållighet är kanske inte min starka sida

Tillbaka på balkongen i Solna, det är helt stört hur ljust det är ute fast klockan är efter nio!

Vilken himla tur att jag lanserade låtskrivarmånaden på bloggen igår, annars hade jag verkligen bara sett ett eller två avsnitt och gått och lagt mig. I stället måste får jag vara kreativ och skapa något innan jag lägger ner för dagen... Hepp!

/Elin

Extra extra! Två stora nyheter!

Det första tillkännagivandet är att det ösiga bluegrassbandet Lureena spelar på American Country festival, i Upplands Väsby, på torsdag. Två spelningar! Och fler hade det blivit om inte vissa av oss hade varit så uppbokade med annat. Men mer om det sen. Här kan ni läsa allt om hur ni går tillväga för att se oss!

Det andra tillkännagivandet är en favorit i repris: Kommer ni ihåg Låtskrivarmånaden? (Jag orkar inte länka som de duktiga bloggarna gör, så ni får helt enkelt komma ihåg.) En låt om dagen, i en månad. Det räcker med text, men musik ger bonus (i form av nöjd låtskrivare). Förra året var utmaningen att komma igång med att skriva på svenska, men i år blir det utrikiska. Kanske med fokus på låtar till Lureena? Den som följer får se.

Eftersom det är den första juli idag (grattis på första juli!), börjar härmed Låtskrivamånaden. Den första låten börjar såhär:

"When I was 25, I didn't know a thing
'bout who I was and what I wanted, I was in a swing
When people asked me I used to look to someone else
Now I'm standing tall and I am choosing my own ways."

Och det finns refräng! Och en vers två! Och melodi! *nöjd låtskrivare*
Snart i en Spotifylista nära er.

/Elin

Låtskrivarmånad: Lillstrumpa talar ut

Nej men hörni, hur gick det här egentligen? (Med att skriva en låt om dagen i en månad, alltså.)

Jo... ehh...

Okej. Jag började starkt och inspirerat, första låten halkade ut under en tågresa på en timma. Yes, tänkte jag, man är väl född låtskrivare. Bara att börja spela in och skicka demos till närmsta skivbolag! Nästa dag... lite kämpigare. Sedan fortsatte det. Ofta satt jag klockan elva, halv tolv på kvällen och skrev med den enda motivationen att jag var tvungen att bli klar (note to self:  deadline = bra) innan tolvslaget. Jag levererade till och med med föräldrar på besök, i en etta på 26 kvadrat under tre dagar.

Sen åkte jag till Gotland... och fortsatte skriva. Det hackade lite här och var, någon gång skickade jag klockan två på natten och någon gång fuskade jag och skrev bara en vers, utan refräng (man kan ju alltid hävda att den är instrumental).

Kom hem från semester, började flyttpacka, och där... rann all motivation iväg. Bland alla flyttkartonger, avtal, blanketter, skurtrasor och snabbmat fanns det helt enkelt ingen plats. Jag satte mig med penna och papper och det hände absolut ingenting (en av de sista låtarna jag skrev börjar "Tom i bollen, har tappat kontrollen..." Fint rim va?).

Så man kan säga att jag föll på målsnöret, med en sisådär fyra dagar kvar. Men vet ni vad? Jag förlåter mig själv. Nu har jag börjat skolan, spelar och sjunger på heltid, och är sjukt motiverad att ta tag i det jag skrev under den här tiden. Det mesta är trams och ovärt att spela upp, men några låtar är jag faktiskt nöjd med. Dem jobbar jag vidare med och vet ni vad mer? Jag har en spelning bokad, i Stockholm. Så ni får komma och höra! Mer info kommer snart. Man vill ju vara lite hemlig, bygga lite förväntan. Stoppa mig om ni dör av nyfikenhet.

Så:

Sammanfattning låtskrivarmånad: Bra grej, kan göra igen, min insats: 3,5 av 5.
Motivation efter låtskrivarmånad: 5 av 5, lätt! Nu ska här skapas.

Vad blir ni motiverade av?

/Elin

Rephelg

Knappt hade jag kommit in genom dörren och packat upp väskan, så var det dags att bege sig igen. Fast bara hem till T på dagarna, så jag får sova i min säng. Två dagars genrep står på schemat, med vår vän Marek som är fenomenal på det där med att skriva låtar och sjunger dem som en annan Stefan Sundström. Kom till Vinterviken på tisdag så får ni höra!

För er som undrar hur det går med låtskrivarmånaden kan jag försäkra om att det skrivs. Det var lite meckigt att vara på semester och titta på får och sånt och mitt i alltihop behöva samla ihop nog med koncentration för att producera något, men vilken övning! Kanske, kanske kommer jag ur den här affären med en gnutta mer disciplin.

Igår måste jag dock erkänna att jag var för sent ute. Så jag skickade den här till min mentor (tio över tolv):

Du skyndade hela vägen hem
Tog alla genvägar som fanns
Skickade upp en bön
till högsta instans

Men det var ändå för sent
För när du kom fram
Stod en pumpa där det förut
hade funnits en vagn

Och du sökte en väg ut
Mellan väggar, tak och golv
Men hur man än såg på saken
hade klockan slagit tolv

Så vad lär vi av det här?
Kanske att tiden är konstant
Och för att komma dit du vill
Får du slipa din... talant

Fett med nödrim!

/Elin

När mamman och pappan hälsar på

Då blir det stökigt. Fast när de åker, då sitter väggkontakter lite bättre, det finns inga hål i taket längre och belysningen över diskbänken funkar för första gången på några månader! Dessutom städar de efter sig, exemplariska gäster som de är. Nu har Syster Yster och hennes fotograf fått överta ansvaret för dem, hoppas ni har det bra!

Jag har med mycket möda fått ihop de senaste dagarnas låtar, måste verkligen skärpa mig och börja jobba lite tidigare på dagen. Fast nu ska jag packa, för om tre timmar åker jag till Gotland! Så vi ses nog inte på ett tag, åker ifrån internetuppkopplingen också.

Förresten... Det är ingen som har en bostad söder om Stockholm att hyra ut? Från och med sisådär två veckor?

/Elin

Låt nummer fyra; "Pojken med pudeln"

.. Alternativt "Den okända pojken". Hur är man när man är okänd? Första versen (av sex!) lyder:

Det var en gång en pojke som var okänd
Han kom fram ibland och la huvudet på sned
han gjorde alla konster som han kunde
stod på händerna och huvudet
men ingen ville se

Först hette det "Det var en liten pojke som ingen kände", men det blev ju helt orytmiskt. Är ganska nöjd med resten också, ska bara komma överens med min mikrofon så kanske ni får höra!

/Elin

Låt nummer tre: Kära du

Syster Yster beställde en blues idag, på temat meningslöshet. Men jag vet inte, det bara kom inget. Så jag gjorde som jag alltid gör när jag behöver tänka: gick en promenad på Lind Backe, ett av mina favoritområden. Jag känner mig alltid så engelsk och romantisk när jag strövar där... så låten blev som den blev. Så här ungefär:

Lindar i backe (okej, det är enar)

Kor i skymning

Ni hör va?

/Elin

Låt nummer två: Hela baletten

Jag gjorde det! Hemma hos Syster Yster, med vän på besök med matlagning, vad-har-du-gjort-det-senaste-året-prat och filmtittning, men jag gjorde det ändå! Med hjälp, rimmande och hurrande från samtliga närvarande.

Jag skrev låt nummer två! Den heter "Hela baletten" och finns snart tillgänglig på Spotify. Okej, kanske inte, men jag gjorde det i alla fall.

/Elin

Låtskrivarmånaden är härmed invigd!

Så... jag pratade med en vän om det här med vad man vill göra (i livet). Han är kiropraktor, med specialisering inom neurologi, så man kan säga att han har koll på det här med hur hjärnan funkar. Hans tes: gör en sak varje dag i en månad, så får kroppen in en rutin.

För att sammanfatta slutade samtalet med att han fick mig att lova att skriva en låt om dagen, hur dålig den är blir, och maila den till honom senast kl 23.59. Vi börjar idag och jag ska alltså skriva 31 låtar, fram till den 2:a september. ... Fast 30 nu, för jag har redan skrivit den första!

Så här går refrängen:

Jag är inte rädd för spöken och inte heller rädd för dig,
du kan säga vad du vill men allting passar inte mig.

Nu kör vi!

/Elin