Jag är visserligen smickrad över att de fortfarande hänger kvar så där envetet. Ska eventuellt dedikera boken till dem, fingrarna. Om det inte blir konstig stämning här hemma...
Häromdagen läste/hörde/såg jag någonting som fick mig att haja till och tänka "Å, det där måste jag få med i boken!" Jag som hade släppt alla medvetna tankar på manuset för att koncentrera mig på allt annat. Men det är väl så det fungerar. När man minst anar det, slår det till.
En som inspirerar mig mycket är (som vanligt) Erin Morgenstern. Ingen kan skriva om skrivprocessen som hon. Exakt sådär luddigt och ogreppbart som hon hon beskriver det, tycker jag också att det är. Inga uttalade planer, inget strängt följande av synopsis. Bara ren och skär lust. Läs hennes inlägg!
Min andra inspirationskälla finns på närmare håll, om än på tok för långt borta. Här skriver hon till exempel ett mycket tänkvärt inlägg om berättarteknik.
Jag dagdrömmer om att se på film, gå på museum och läsa hur mycket böcker som helst, men framför allt den bok jag numera har tre exemplar av. Det senaste exemplaret är från biblioteket, min bibliotekarie räddade den åt mig när biblioteket inte längre skulle ha kvar den. Allra helst skulle jag ligga på mage på sängen och läsa den sakta, sakta och stryka under saker och skriva klokheter i marginalen. Jag tänker att man får göra sånt med före detta biblioteksböcker.
 |
| Den stora är den nya |
/Anna
4 kommentarer:
Det är lite okynnigt av fingrarna att klia så dant när tiden inte finns att göra dem till lags. Vet precis.
Erins inlägg var lika härligt som ditt. Jag önskar dig skrivtid, kära du. Det är förstås görbra att du har en massa jobb och gör roliga saker, men ett manus är inte det tålmodigaste av ting, trots att det i sin tur kräver allt vårt.
Jo. Jag är nog lite rörd med. Vet inte om någon refererat till mig som en inspirationskälla förut. Håller med om "på tok för långt bort." Kommer på mig själv med att föreslå flytt till Stockholm då och då med motivationen att det är där alla förlag ligger och där alla andra bor. Men det är helt orealistiskt.
Föreställer mig hur du ligger där på mage och klottrar i Erins bok och din anteckningsbok om vartannat medan du tuggar på pennan och blickar ut genom fönstret utan att lägga märke till varken väder eller utsikt.
Hihi. Kram.
Vilse: Söta du, föreställ dig bara! Så är det åtminstone verkligt i din fantasi.
När jag la upp bilden av böckerna på twitter tyckte Erin att det var väl en bra grej att ha extra kopior:)
/A
Det är ju inte bara tre exemplar, det är tre *olika* exemplar! /Annas bibliotekarie
Samdra: Ja just det!
/A
Skicka en kommentar