Vem behöver en brasa, egentligen?

Valborgskvällen tillbringades på Teater Tribunalen, med rep inför spelning i morgon. Ni som bor i Stockholm, titta förbi vetja!

SE, i musikalisk diskussion. Fast vissa av oss posar bara.

Jag och min goda vän T har under årens lopp, i de olika städer vi befunnit oss, ofta hamnat i situationen att vi åkt runt och letat efter brasor (pga dålig planering). I kväll efter repet fann vi oss i Rålambshovsparken, där ingen brasa stod att finna. Bara miljader tonåringar och några vuxna som också letade eld. Så jag åkte hem och tinade upp i stället. Det lär väl brinna någonstans nästa år också.

/Elin

Om att söka jobb

Hej hej från startgroparna till att ge mig ut i jobbsökarträsket! Här sitter jag och hoppas att mitt brokiga cv ska ta mig till administration, skrivande/språkliga eller marknadsrelaterade arbetsuppgifter på företag som har en skön profil.

För mig handlar liksom det här med att hitta arbete minst lika mycket om att hitta en vettig arbetsgivare som att arbetsgivaren ska hitta vettiga medarbetare. Ju bättre den medelvettige medarbetaren tycker om sin arbetsgivare, desto vettigare blir hen.

Alltså skickar jag mitt cv till företag som verkar vara som jag, fast bättre.

Av nyfikenhet googlade jag nyss mig själv också, för att se vad dessa sköna företag hittar när de gör detsamma. Men man får inte särskilt spännande sökträffar när man är en hyfsat vanlig och skötsam person med hyfsat vanligt namn. Förhoppningsvis försvinner jag inte lika lätt i mängden i de potentiella arbetsgivarnas inkorgar.

/Anna

Vill inget, orkar inget

Det står en massa saker i min kalender som jag inte tar itu med.
Till exempel måste jag skicka iväg en offert idag. Men det får vänta.
Och så borde jag plocka undan lite saker och dammsuga inför valborgsfirande här i morgon. Det får också vänta.
Jag hade lovat mig själv att ha de där frågorna till testläsarna färdiga i dag och det har jag verkligen inte börjat med. Det får vänta.
Två böcker väntar på att läsas ut innan veckan är slut. Den ena har jag bara börjat med, den andra fick jag nyss. Det kan egentligen inte vänta, men händerna orkar inte plocka upp dem.

Istället tittar jag ut genom fönstret, konstaterar nöjt att det är fint väder igen och sätter igång den tredje romantiska komedin för dagen.

Det är en sån måndag.

Att det kommer bli en lång natt med sista-minuten-panik där jag skakar av trötthet ignorerar jag förstås.

/Anna

Vid närmare eftertanke

Det blåser som på nordpolen genom strumpbyxorna och vi hade bara en lektion. Nu tar jag helg!

/Elin

Måndag, måndag, gamle vän

Nya strumpbyxor, gammal klänning. Låtsas som att jag inte alls har jobbat hela helgen. Fejka arbetet som ska vara nästan klart idag, fast jag egentligen inte ens har börjat. Ett djupt andetag. Solen skiner!

/Elin

Matad med solsken och fågelkvitter

En snabbvisit hem till mammorna och papporna senare är jag genomtrött i kropp och sinne. På det där bra sättet. Helgen var lång och vi har flängt omkring och jag tycker att det är skönt att det är måndag i morgon. Inga citronfjärilar och grodor i världen kan ändra på det.


/Anna

Allting kommer bli bra till slut, du ska se allt allting ordnar sig

Jag oroar mig ibland över mitt ganska obefintliga sociala liv. Min brist på aktiviteter att fylla dagarna med, timmar av liv som bara går till spillo. Men ändå, när min rumskamrat tidigare i kväll stod i badrummet och gjorde sig i ordning för en utekväll, kände jag mig ganska tacksam över att kunna säga att jag ska jobba i morgon. Att ha en anledning. För en långpromenad, två avsnitt Grey's och överbliven tårta i min säng var nog den bästa kvällen jag hade kunnat ha.

Man skulle bara ha en trummis också, så skulle allt vara perfekt.

/Elin

Det här är livet

Lyssna på måsarna som skränar på sjön, känna rökdoften från granngården där de eldar ris, knata omkring bland blåsippor i skogen. Jag hade ont i knäna i bilen på vägen hit, nu känns det inte längre.


Ludvika liksom. Rätt bra ställe.

/Anna

Om det här med jazzpianister då

De är som vanliga pianister, fast lite mer. De behärskar alla harmonier i universum och spelar på feeling. De klär sig nonchalant hippt och är lågmält vänliga. Jag tänker mig att de är lite känsligare än vanliga pianoklinkare.

(Eventuellt träffade jag en jazzpianist med sammetsögon tidigare i veckan som utlöste hela den här följetongen)

...Fast i slutänden skulle jag inte stå ut med prettonivån. Förmodligen.


/Elin

Den Stora Nedräkningen: FREDAG

Och hur gick det då med min deadline? Jag anar här hur världen håller andan.

Jag säger såhär: Hur vet man egentligen att man har ett manus som man är redo att presentera för andra? Är man någonsin redo för sånt? För min egen del är nog svaret nej. Jag kommer aldrig att vara nöjd. Så nu är det dags för mitt manus att läsas av andra som förhoppningsvis kan förklara för mig hur jag ska bära mig åt för att berätta min historia så bra som möjligt. Jag vet att jag kan bättre, men jag vet inte hur.

Nej, jag har inte hunnit göra allt jag hade tänkt att jag ville göra till idag. Tiden rann ut och jag har suttit på en Finlandsfärja det senaste dygnet och norpat alla tillfällen för att sitta och skriva. Till exempel klockan sex i morse när jag inte kunde somna om. Och det har varit underbart att vara så fanatisk!

Men nu är det slut. Boken är klar för att deadline är passerad. Boken är klar för att jag har fått fina presenter med posten som säger att det är så. Boken är klar för Fotografen fyller år idag och han bestämde att den skulle vara klar på hans födelsedag. Tiden är ute och jag har lagt ifrån mig pennan.

Lillstrumpa bakade världens finaste tårta och jag är dödens trött.

Den här helgen tänker jag sova. Och skriva frågor på sånt jag vill ha svar på från testläsare.

/Anna