Jag oroar mig ibland över mitt ganska obefintliga sociala liv. Min brist på aktiviteter att fylla dagarna med, timmar av liv som bara går till spillo. Men ändå, när min rumskamrat tidigare i kväll stod i badrummet och gjorde sig i ordning för en utekväll, kände jag mig ganska tacksam över att kunna säga att jag ska jobba i morgon. Att ha en anledning. För en långpromenad, två avsnitt Grey's och överbliven tårta i min säng var nog den bästa kvällen jag hade kunnat ha.
Man skulle bara ha en trummis också, så skulle allt vara perfekt.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar