Lördagskväll

Överdoserar dålig science fiction (det är min bästa drog) och jublar åt den här vansinnigt roliga krönikan av kloka Hanna Fahl, som sätter fingret på precis vad som är problemet (och vinsten!) med hela Emma Watson-historien. Jag vet inte,  jag bara gillar när folk blir arga. I alla fall på saker som spelar någon roll.

/Elin

Fredagskväll

Gör pasta med svamp och en massa ost. Ser "Inception" och ryyyser av sista scenen (ljudet! ljudet!).

Sjunger sjåpiga kärlekslåtar. Jobbar i morgon.

Allt väl.

/Elin

Det är okej, jag går på Musikhögskolan

Ni vet hur bebisar låter när de precis har upptäckt sin röst och börjar prova olika ljud? De kan hålla på i det oändliga, byta mellan A och E och lite dregel däremellan. Lite så låter det från min lägenhet. Mina grannar har nöjet att lyssna på samma fem toner, om och om igen, med fem olika vokaler. Och slightly olika vokalljud, vill jag tillägga, men det kan vara så att de inte uppfattar skillnaden på ett A långt bak i munnen eller framme i näsan. Ibland slår jag till med ett långt PRR också, så att det händer något.

När jag inte spelar D-durskala på pianot, det vill säga.

/Elin

Göteborg! Jag är här nu! Koden är B07:60*

Ett litet steg för mänskligheten, kanhända. Men idag åkte mina Mary Poppins-väskor (fullt utrustade med allt jag behöver för fem nätters bortavarande utan att ha provpackat, ja) och jag 2:ans spårvagn alldeles på egen hand. Sedan checkade vi in på hotellet (i Göteborg alltså, jag hamnade faktiskt inte i Skövde) och därefter traskade vi ner i den stora mässhallen som var fullständigt kaotisk, bort till den hörna som är vår (fast vid det här laget hade jag inte sällskap av Mary Poppins-väskorna längre, ty de fick stanna på rummet) under kommande mässdagar. Där var det inte det minsta kaotiskt, snarare fridfullt och alldeles alldeles underbart. Förlagstjejerna som kom till Göteborg redan igår hade nämligen byggt upp hela montern och packat upp böcker och pyntat monterscenen med gardiner och haft sig. Så med gott samvete passade jag på att morsa på alla vartefter folk dök upp och – viktigast av allt – prata igenom den tv-inspelning som ska pågå under mässan med de som ska ta hand om själva kameran och ljudet och klippningen och så. (Själv ska jag vara något slags producent för detta, kan bli episkt.)

Det är bokmässa, gott folk.
Och jag har visst en bror att leta reda på i vimlet.

Rummet, möt Mary Poppins-väskorna

Rumsutsikt, en annan vinkel än förra året minsann!

/Anna

* Hoi förlag, det är där jag står och representerar när jag inte springer runt på mässgolvet och tar fåniga selfies med författare jag beundrar. Kom förbi!

Den tiden på året

För den som har missat: det verkar som att bokmässan börjar i morgon. Bror sitter på tåget ner till Götet, syster verkar redan vara där, och alla andra också. Utom jag. Jag sitter hemma och lyssnar på Ed Sheeran och bakar chokladkaka som tröst.

Men, apropå Syster Yster: Jag läste något oroväckande på Twitter häromdagen att hon INTE ENS HAR PROVPACKAT! ... Är det bara jag eller är det här något vi borde undersöka? Hur har det gått? Har hon tagit sig till Göteborg eller står hon fortfarande hemma i sovrummet och kliar sig i huvudet över vad hon ska stoppa ner först? Eller råkade hon gå av tåget i Skövde i rena förvirringen och jagar runt i en desperat jakt på nya strumpbyxor?

Stay tuned, förhoppningsvis får vi snart svar!

/Elin

"Nej, alltså, jag prövade det där med övning förra veckan och det funkade inte. Så den här veckan tar jag det lugnt".

Det höll precis en vecka, att gå upp på morgonen och ta vara på tiden. Spela piano, läsa partitur, dirigera. Sen, i ärlighetens namn, kom ju kylan och regnet. Och det är väl ändå ett etablerat faktum att allt blir hundra gånger kämpigare då?

Men ja. Jag ska sätta igång. Göra en till kopp te kanske. Och snegla lite på receptet på Devils Food-cake som ligger på köksbordet, men som jag inte orkade sätta igång med igår kväll.

/Elin

Från X-men till Star Trek

Hur kommer det sig att man tror på det omöjliga när det kommer till sci-fi?

Jo, det beror förstås på att berättelsen har tillräckligt många realistiska svar på de fysikaliska regler som gäller i den påhittade världen att man sväljer resten med hull och hår.

I morgon ska jag diskutera de logiska luckorna kring de övernaturliga elementen i Urmakaren med Strumpan. I den här nya versionen måste allt kläs i en så trovärdig skrud som möjligt. Men vilka förklaringar vi än väljer kommer det att innebära en viss dominoeffekt, så vi måste hitta den modell som ger minst konsekvenser på det vi inte vill eller kan ändra på. Tror jag.

Låter som något man gör medan man tar en påtår va?

Förresten har vi sett två inspirerande filmer på sistone. Så vi är nog så förberedda vi bara kan bli.

/Anna

Förstameningen

Förra veckan bloggade Johannes om den där svåra förstameningen på Debutantbloggen och jag tänkte lite kaxigt att "det är då himla skönt att man har den perfekta förstameningen".

Sedan fick jag fantastiska kommentarer från en av testläsarna jag skickade mitt manus till i somras, som apropå ingenting hörde av sig igår via ett synnerligen välformulerat mail. Det var konstruktivt och ganska krasst och pekade nästan enbart på sånt jag själv grunnat över om jag ska ta bort eller förtydliga eller vad. Plus det där med förstameningen.

Som alltid när man får kritik man inte är beredd på, var första tanken: "Fast där har ju hen missförstått, begriper ju vem som helst att förstameningen är perfekt som den är och alla andra testläsare gillar den ju!"

Sedan låter man tanken lägga sig till ro, eftersom denna testläsare ingalunda är den första att förkasta min förstamening. Tänk om det ligger någonting i det, att berättelsen blir bättre med en annan start? Som alltid när man ska omvandla kritik till värdefulla förändringar, måste idéen komma inifrån en själv. Så jag gav tanken en ordentlig chans och igår när jag körde hem från jobbet fick jag en idé: "tänk om boken skulle börja såhär istället?"

Jag har ju alldeles nyligen skrivit om början på boken eftersom jag startade version 9 i förra veckan. Men nu har jag gått tillbaka, åter synat förstameningen och hela introduktionen, nu genom min testläsares glasögon och – tadaa – skrivit ner ett förslag på en ny förstamening. Den är superkort. Till synes superenkel. Men jag tror banne mig att den säger precis det som behöver sägas och väcker precis lika mycket nyfikenhet som den gamla.

Sa jag inte det? Allt är möjligt!

/Anna

Ljus som varit dolt

Jo, en till sak som jag gjort sedan sist: läst ut "Ljus som varit dolt", såklart! För den som lyckats missa det så är det Hanna Höglunds debutroman på nystartade Vilse förlag. Det har varit fantastiskt att följa Hannas resa (kan läsas om på lianne.se) och pricken över i var att äntligen få läsa boken. Och vilken bok! Fantasin och magin vet inga gränser och den kommer att bli en HIT bland kidsen, I tell you. Det bästa är att berättelsen om Lianne fortsätter, redan nästa år är del två utlovad. Så skramla er iväg till adlibris.se och köp!

/Elin

What else is new?

Hej bloggen! Sen sist vi sågs har jag börjat skolan, grottat ner mig i körmusik, övat piano till galenskap, börjat spela i stråkkvartett, sjungit de första julsångerna, börjat i en gospelkör och gjort ett AWSOME arr på en Damien Rice-låt till Kompiskören, som också har startat för terminen. Så har jag lagat mat, sovit och sett en massa film också. Se där, nu är vi ikapp!

Jag kan dra mig för att ringa personer som jag inte har pratat med på länge, just för att det blir så himla mycket att gå igenom. Lite samma sak blir det med bloggandet, det blir svårt att göra ett litet inlägg om, säg skosnören, när man inte har någon kontext att lägga det i. Men nu är det fix och klart! Nu vet ni allt.

Så apropå ingenting, jag gillar att killarna bakom på tåget sitter och pratar träning. På seriös nördnivå, tänk muskelfibrer.

/Elin