När jag tänker på saken

Vad är detta? Albino-hallongrottor? De blev faktiskt lite läskiga när jag tänker så, men nej, det är citron-grottor. För att det är påsk! Och helt plötsligt har jag gjort något och känner mig ganska nöjd med dagen.

Den har innehållit ganska mycket korrespondens också, jag har både bjudit och bjudits till fest, sjukskrivit mig på tre olika plan, förslagit datum för en spelmansstämma och diskuterat programmet för en kommande vårfest. För att inte tala om börjat fundera över resan till Georgia, som hur mycket jag än inte förstår det är redan på måndag. (Slogs precis av tanken på att jag inte har skrivit ut biljetten än och hur sannolikt det är att jag kommer att glömma det.) När jag tänker på saken har jag gjort ganska mycket denna overksamma dag.

/Elin

Om rätten att vara sjuk (högaktuellt ämne i min värld)

Det här med att ringa och sjukanmäla sig? Jag känner mig så VÄRDELÖS! Så icke-produktiv, så lat, så drar-inte-sitt-strå-till-stacken, så in i bomben VEK!

Och jag försöker tänka rationellt, att det hjälper ingen att jag går till jobbet sjuk, även om jag börjar känna mig bättre är jag långt ifrån fit for fight, om man jobbar med en massa barn och anstränger rösten dagligen är det inte konstigt att den kollapsar ibland och bla bla bla.

För att inte tala om det dåliga samvetet av att bli sedd ute, det trängande behovet att berätta för kollegor att man faktiskt var tvungen att köpa medicin och blåbärssoppa men nu ska jag hem och lägga mig igen, som att man måste rättfärdiga att man orkar göra saker och inte bli påkommen med att LJUGA.

För det känns lite som att jag ljuger, så fort febern lagt sig och jag kan svälja igen. Men det är faktiskt en himla skillnad på att göra saker i sin egen takt och att göra det under press. Se där, nu var jag tvungen att ursäkta mig igen.

Nej, nu får ni ursäkta mig, jag ska bara kakor. Utan det minsta dåliga samvete.

/Elin

Och livet går vidare

Hur glad blir man inte när man öppnar jobbmailen och hittar en mp3-fil som ens elever har spelat in på musiklektionen i ens frånvaro? Mycket, mycket glad.

Glad blir man också av att kunna svälja igen. Jag firar med macaroni & cheese.

/Elin

Ingen nöd här inte

Jag var på väg ut med skräpet, lovar.
Moroten var att gå in på konsum på tillbakavägen och inhandla påskgodis.

Men så dök den här upp i köket:

Ser liksom inte vitsen längre.

/Anna

Det vore synd att säga att jag har tråkigt

Ähum, eftersom jag var på kontoret redan kl åtta för att lämna ut kameran som folk hyr då och då, har jag hunnit en massa. Till exempel:

• läst bloggar
• läst ut twitter
• åkt tur och retur till närmaste Espressohouse (var visst hela sex tunnelbanestationer dit) för att köpa macka och kaffe.
• börjat läsa den fina boken om Ur och Urverk som Lillstrumpa gav mig i födelsedagspresent och som är utgiven 1955 och således skriven på den mest svårforcerade svenska
• somnat ihoprullad i fåtölj med boken i knät
• vaknat med nackspärr

...och nu har jag kravlat mig till datorn igen. Så fort min kollega kommer ska vi gå igenom inspelningsplanering, men eftersom det är jag som har gjort den är det inte mycket jag kan göra på tu man hand.

Nämen, om man skulle ta och knata iväg till närmaste återvinningsstation med alla tomglas som dräller i hörnet?

/Anna

Note to self, pt 2

Ett tips: Om man gör en googling på två olika läkemedel för att se om det är riskfritt att kombinera dem, gå INTE in på random forum (läs Flashback) för att se vad de säger.

Nu har jag ont i hjärtat och vågar inte gå och lägga mig in case of död.

/Elin

Nämnde jag att jag har tröttnat?

Hur ironiskt är det inte att man ordineras att svälja sådana här tabletter mot en sjukdom som gör att man inte kan svälja? Roligt är också att man ska ta dem mellan "måltiderna". Jag jobbar mer "en matsked här, en matsked där".

/Elin

Ny garderob hitåt

Tydligen funderar jag helt taget ur luften på kläder idag också. Rätt mycket faktiskt. Till exempel skulle jag kunna ta på mig vartenda plagg från Monki, lite för att jag är trött på grått och svart och rätt mycket för att det vore helfestligt att se ut som en hel cirkus. Fatta glädjespridningspotentialen i det!

Måtte min bok sälja som smör så jag blir snorrik och kan gå in i vilken butik som helst och liksom "tar en av varje, tack!"

Och ja, Strumpan, klart du skulle få din andel.

Ska vi säga så?

/Anna

Tankar från klyschdrottningen

Plötsligt har jag energi över att fundera på saker och ting. Uträtta grejer som legat i dvala sedan i julas ungefär.

Till exempel fönstertvätt. Räkningar. Kommande inspelningar.

Men min hjärna väljer att tänka på bokmanuset, ständigt detta bokmanus.

Det fantastiska med att ha skickat iväg det på lektörsläsning, är att texten framträder ur ett annat perspektiv, jag ser den inte längre riktigt lika inifrån utan mer från sidan liksom. Snett uppifrån.

Med ens är det tydligt att den där arbetstiteln som jag tyckte var så fin, är platt och tråkig. Precis som stora delar av texten är. En klyschornas parad, är vad det är.

Och det är okej.

Som tur var, är det okej.

Boken är ju inte på långa vägar färdig.

Men medan jag väntar på domen, är det fint att fundera över vad den skulle kunna vara. Och hur klyschorna kan bytas ut mot något intressantare.

/Anna

Note to self

När/om jag får kids ska de alltid, när de är sjuka, få dricka allt med sugrör. Gör hela grejen så mycket spexigare. Annars är det ganska värdelöst.

/Elin