Plötsligt har jag energi över att fundera på saker och ting. Uträtta grejer som legat i dvala sedan i julas ungefär.
Till exempel fönstertvätt. Räkningar. Kommande inspelningar.
Men min hjärna väljer att tänka på bokmanuset, ständigt detta bokmanus.
Det fantastiska med att ha skickat iväg det på lektörsläsning, är att texten framträder ur ett annat perspektiv, jag ser den inte längre riktigt lika inifrån utan mer från sidan liksom. Snett uppifrån.
Med ens är det tydligt att den där arbetstiteln som jag tyckte var så fin, är platt och tråkig. Precis som stora delar av texten är. En klyschornas parad, är vad det är.
Och det är okej.
Som tur var, är det okej.
Boken är ju inte på långa vägar färdig.
Men medan jag väntar på domen, är det fint att fundera över vad den skulle kunna vara. Och hur klyschorna kan bytas ut mot något intressantare.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar