Det här med att ringa och sjukanmäla sig? Jag känner mig så VÄRDELÖS! Så icke-produktiv, så lat, så drar-inte-sitt-strå-till-stacken, så in i bomben VEK!
Och jag försöker tänka rationellt, att det hjälper ingen att jag går till jobbet sjuk, även om jag börjar känna mig bättre är jag långt ifrån fit for fight, om man jobbar med en massa barn och anstränger rösten dagligen är det inte konstigt att den kollapsar ibland och bla bla bla.
För att inte tala om det dåliga samvetet av att bli sedd ute, det trängande behovet att berätta för kollegor att man faktiskt var tvungen att köpa medicin och blåbärssoppa men nu ska jag hem och lägga mig igen, som att man måste rättfärdiga att man orkar göra saker och inte bli påkommen med att LJUGA.
För det känns lite som att jag ljuger, så fort febern lagt sig och jag kan svälja igen. Men det är faktiskt en himla skillnad på att göra saker i sin egen takt och att göra det under press. Se där, nu var jag tvungen att ursäkta mig igen.
Nej, nu får ni ursäkta mig, jag ska bara kakor. Utan det minsta dåliga samvete.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar