Det är som en ständig hinna på ögonen, det där man tvättar bort när man går upp på morgonen, men det här går inte bort. Jag är trött jämt och orkar inte ta mig ur energilösheten. Istället göder jag den i soffan om kvällarna, stannar uppe för sent innan jag går och lägger mig och vaknar trött med ögonen täckta av hinna som inte går att tvätta bort.
Jag avslutar saker på jobbet, julledigheten hägrar och jag längtar efter att vara utomhus i dagsljus. Kanske ska jag till och med ta mig till simhall och simma!
Och nånstans långt där framme, bortom vad som tycks vara ett evigt mörker, tror jag ändå att det kan bli ljusare igen.
Det brukar bli det.
/Anna
7 kommentarer:
Det blir det, kära syster, det blir det!
/E
Å, det kan kännas tungt med det här mörkret, men som sagt, det blir ljusare. För mig är den här tiden ofta en tid av drömmerier och fantasier och av kreativitet, i alla fall om det finns utrymme för det. Hoppas att du kan vila och få lite ljus under mellandagarna :)
E: Himla tur!
Skriviver: Tack för uppmuntran! Mörker och kyla brukar betyda kreativitet för mig också, men nu är jag FÖR TRÖTT. Känns som väldigt mycket slöseri av optimalt förhållande.
/A
Men det är i alla fall ljus i fönstren? Och i granen? *kram*
Vilse: Ja! Det är det. Och det där ögongrumset gör att det blir suddigt stjärnfall av allt. Så det är ju bra...
/A
Anna! Idag vänder det.
/L
Liv: VAD??!!! ÄR DET SANT?!!! Är det därför jag plötsligt skriver igen, månne?
/A
Skicka en kommentar