Det man inte förstår

Om man blir så rädd, frustrerad och kränkt av ord och bild att man anser det tvunget att gå till attack, varför använder man då inte ord och bild tillbaka?

Allt jag vet om dådet i Paris kommer filtrerat och tolkat och stundtals för hastigt publicerat via olika sociala medier-kanaler och jag tycker mig inte ha någon rätt att kommentera det och därför blir jag tyst. Men Onekligen-Lisa uttrycker sig så väldigt klokt kring balansen mellan att uppmärksamma och att spatsera vidare som vanligt.

Oavsett vad som framkommer på den här bloggen kan jag inte påstå att jag spatserar vidare som vanligt. Jag märker hur jag tassar fram och det är obehagligt.

Men också: Kolla videon som Elin la in i förra inlägget.

/Anna