fredag 14 februari 2014

Allra hjärtanesdagen

Jag gör som jag alltid gör vid tveksamma bemärkelsedagar: jag attackerar dem med allt jag har! 

Röda blommor till Strumpan! Vackert ska vackert ha.
Och så tänkte jag göra någonting jag aldrig gjort förut. Nämligen bjuda på ett kort utdrag från Urmakaren, närmare bestämt några repliker från berättelsens kärlekshistoria. Karaktärer: en ung pojke och en ung flicka. Sceneri: det är mitt i natten och de sitter på ett av stadens tak och kan inte slita sig ifrån varandra medan resten av staden sover.

”Fryser du?” undrar hon och han skakar bestämt på huvudet.
”Men det är som om mitt hjärta inte slår lika hårt längre”, svarar han. ”Ibland kan jag inte känna det alls.”
Hon fnissar. ”Man känner väl inte alltid att hjärtat slår. Man vet att det gör det, eftersom man lever. Inte sant? Jag ska känna efter.”
Hon sträcker handen till hans bröstkorg och låter den ligga där.
Hjärtat dunkar hårt som om det vill ta sig ut från hans bröst.

/Anna

3 kommentarer:

Andra intryck sa...

Åh! Vill läsa mer!
Trevlig helg!

Vilse sa...

Här händer det hur mycket som helst! Man är borta en stund och så hittar man såna här pärlor. Utdrag ur Urmakaren! Ger mersmak, minst sagt. Fint!!

Kära Syster sa...

Tack, tack! Ja, det här var ett första ynkligt steg i att släppa texten ifrån sig. Lovar, det blir mer.

/A