Dags att ta fram mejslarna

Det finns så många bra tips på hur man skriver en bok. Senast i dag skriver Manne i Debutantbloggen om boken Write Away och resonerar kring hur man kan ta till sig av dessa tips. Så här läser jag handledningar i att skriva: "Ja ja, o, det där ska jag komma ihåg, riktigt intressant, tja det där kanske kan fungera, ja ja och åter ja, håller med, håller verkligen inte med, tänk den som orkade läsa en hel sådan där handbok, kanske skulle jag ändå försöka mig på Stephen King´s Att Skriva, tänk tänk, tänk, nu är det hög tid att sätta igång med mitt eget manus..." och så släpper jag alla tips och gör som jag vill.

När jag pluggade Lingvistik på Stockholms Universitet var jag likadan. Dålig på att tolka skrivna instruktioner inför uppgifter att göra, istället slängde jag mig över uppgiften direkt, tog mig inte tid att kolla upp vad som egentligen behövde göras, kanske för att jag inte ville veta vad som skulle göras. Jag ville göra på mitt sätt. Vilket förstås slutade i att fokus alltid låg aningen fel och även om uppgifterna blev ambitiöst utförda, blev det aldrig högsta betyg.

De tips jag läst om hur man skriver (som förutom kursen på Skrivarakademin kommer från recensioner eller utdrag från skrivarlitteratur, mestadels på bloggar), handlar uteslutande om att bygga berättelser från grunden. Först skriver man synopsis, ser till att handlingen håller, därefter bygger man scenerier och dramaturgiska stegringar och efter det kan man skriva själva boken med beskrivningar, dialog och övergångar mellan scener. Ja, jag kan allt det där. Men jag gör det inte.

Apropå Sagan om Ringen har jag hört att Tolkien skrev den från början till slut. Så fort han körde fast, skrev han om från början igen. Men så var kanske inte hans främsta mål att någon skulle läsa berättelsen, utan att skriva den.

I min envishet har jag skrivit en tät massa av ord (bildligt talat, inte bokstavligen, i Scrivener blir det alltid luftig text) och även om jag har en idé om vad berättelsen handlar om, specificerade jag aldrig det från början. Jag har bara en tydlig känsla för i vilken miljö och bland vilka människor berättelsen skulle utspela sig. Nu ser jag att min historia slingrar sig åt många olika håll. Det är dags att välja vad det egentligen ska bli och gestalta den berättelse som är mest värd att berätta. Det är som att jag har ett oformligt isblock framför mig som jag nu ska sätta mejseln emot och hacka bort det som inte ska vara och lägga till detaljer på det som ska vara kvar för att en skulptur ska framträda.

Ungefär så skriver jag. Nästa gång ska jag göra som man ska. Kanske.

Nu måste jag återgå till att fundera över skeendet i varje scen, utvecklingen hos mina karaktärer och om jag i slutändan ska fokusera på relationerna, spänningsdramat eller spökhistorien.

/Anna