Som ringar på vattnet

Den här veckan har verkligen varit deppig i kontrast till superveckan förra veckan. Men tittar man i mitt bokmanus (vilket jag tro det eller ej gör då och då), syns efterdyningarna tydligt. Okej, min första deadline (den sista oktober) klarade jag inte ens nästan, men det är glömt och förlåtet (man är väl storsint). Poängen är att jag nu bara har ungefär en tredjedel kvar av manuset att redigera! Nu undrar kanske pessimisten vad som är så bra med det, det låter ju fortfarande skitmycket. På det kan jag inte svara så mycket, för ja, det är skitmycket och än mer kommer det att bli för det fattas en massa text vet jag. Men från och med där jag är nu i berättelsen vet jag liksom hur jag ska knyta ihop saker och ting så det är klart att jag är peppad och optimistisk! Ny deadline för utkast nummer två är förresten till jul. Så där lagom luddigt datum, jag vet, smart av mig.

Den här veckan har däremot verkat mindre deppig på annat håll. Jag har saknat inlägg och måndagslåtar och tisdagslåtar och musikhistoriastycken och allt vad Lillstrumpa brukar bjuda på, men MEN det har sin förklaring: Den lilla punkten "skriva en låt" från förra veckan bockade vi visserligen av, men nu råkar jag veta att Lillstrumpa har fortsatt komponerandet och arrangerandet och typ skrivit klart låten! På fredag får jag höra, har hon lovat (vilket är anledningen till att jag outar henne här för bloggat är lovat är bloggat är sant)! En textrad fattades till min banala hejsan-svejsan-text och när hon ringde igår för att få ett förslag kom den här till: Har alltid hållit reda på saker överallt, vilket förstås rimmar med fortsättningen, man är väl proffs.

Återstår att se om vi (hon) vågar lägga ut underverket här.

Och ja, jag tror att kaffet börjar kicka in, tackar som frågar.

/Anna