Pennan

Jag har önskat mig en reservoirpenna hur länge som helst. Dammsugit internet efter den fetaste, dyraste, mest påkostade. Drömt om en blank svart eller en rosa med gulddetaljer, kanske med mitt namn ingraverat, eller dekorerad med diamanter.

"När du skickar manuset till förlag", har Fotografen lovat.

Förra lördagen när jag fyllde år, fick jag ett litet paket av honom. I precis samma storlek som askarna man får nya pennor i.

Det var en Lamy, en av världens mest använda och omtyckta reservoirpenna, om man får tro proffsen. Det är rakt igenom tysk ingenjörskonst och när man lyckas fylla ett skrivdon med rostfritt stål och kolvar och fjädrar och jag vet inte allt, blir det förstås inte vilken penna som helst. Den är välbalanserad, gedigen och har en exakt lagom mjuk spets som man doppar ner i en bläckburk för att fylla på.

Jag gjorde det nyss. Fyllde den alltså.

Sedan tog jag med den på en testrunda över ett papper.

Jag säger då det. Jag kommer aldrig någonsin att skriva med något annat. (Lögn, förstås.)

Varför Fotografen plötsligt bestämde sig för att frångå sitt löfte och ge mig en penna i förväg, kan man förstås fundera över. Antingen har han tröttnat. Men jag föredrar att tänka att han vet att jag är nära och behöver uppmuntras.

Och vad kan jag säga? En Lamy kunde inte komma mer lägligt!

/Anna

Januariljuset är inte samma ljus som novemberljuset

Och snart är det helg. 

/Elin

Apropå kriser

Jag har sedan några år varit i den åldern då man alltid tvekar lite i kön på systemet. Ta fram ID-kort i förväg eller vänta och se om kassören frågar efter det? Å ena sidan vill man ju vara smidig och inte ta upp tid i onödan, å andra sidan vill man ju inte verka… fåfäng.

Men de senaste gångerna har jag blivit ombedd och kände mig närmast fåfäng åt andra hållet, som att jag bara var ute efter bekräftelse. (Men åh! Det hade jag aldrig trott!) Så idag, när jag slank in för att köpa en flaska rött till helgens gryta, var jag förberedd och la fram kortet framför kassören. Som tittade på det, blinkade konspiratoriskt och sa: "Jag hade min lilla misstanke".

Nästa gång: Inte en chans.

/Elin

Fokus

Jag hade en liten kris igår.
Jag får det när jag upprepat jobba-äta-sova-jobba-äta-sova tillräckligt många gånger utan någon variation som skiljer dagarna från varandra. Då måste jag stanna upp och fundera på vad som verkligen betyder något.

Till exempel hör jag min chefs röst i huvudet: "Vi ska ha roligt och känna att vi utvecklas på jobbet! Göra det vi vill göra och är duktiga på. Anna, vad tycker du bäst om?"

Det är fint. Jag tänker att det även finns en poäng med att jobb bara är "jobb" ibland också. Just för att det tvingar en att tänka till.

När jag har kris, ser jag till att någonting händer som jag inte planerat. Till exempel ringde jag Elin igår, för jag vet att hon kan dyka in med kort varsel och har samma smak bland utbudet av sitcoms och kan hänga i soffan utan att säga nåt. Eller säga nåt, vilket som. Hon kom, jag bjöd på middag och hon installerade en "seven minute workout-app" på min telefon som hon sedan coachade mig igenom. Det hjälpte. Plus det som var kvar av födelsedagstårtan, den hjälpte också.

Idag är det mindre krisigt. Egentligen är det samma lika, men ändå är det inte det. Jag läser några intressanta och välskrivna inlägg om litteratur och skrivande. Jag kollar in vad mina favoritförfattare gör och dagdrömmer mig till deras liv en stund. Orden och texten finns lite närmre igen. Jag skriver det här.

Det är allt som behövs. Jag behöver inte förflytta mig kroppsligt, det är ändå aldrig grönare på andra sidan.

/Anna

Det är mycket musik nu

Jag är inte helt säker på vad jag drömde i natt, men jag minns att jag blev förvånad när jag gick upp mitt i natten för att kissa och det inte kom toner.

/Elin

Händer ja, say WHAAAT?!

Kunder i studion och offertförfrågningar och bokningar och leveranser och ...
Jag håller balansen, dirigerar med hela armarna, undviker hål och ler hela tiden.

Nyårslöftet med att skriva lite varje dag börjar tära på mig. Lite varje dag är för l i t e. Men hjärnan är upptagen med att svara på mail och skriva offerter och tänka ut roliga saker att lägga på instagram. (Vi har ett instagramkonto på jobbet nu, kära vänner!) Eftermiddagarna och kvällarna är för mörka. Tröttheten för nära.

Pew.

Dessutom är jag mitt i ett kapitel som inte fungerar (en gammal darling, ja) och som nu blir helt annorlunda. Med små snuttar varje kväll, har jag ingen riktig översikt på hur skeendet egentligen blir. Jag behöver läsa i ett svep, koncentrerat. Känna orden och rytmen och ta tempen på begripligheten.

Men när?

(Jag vet: bara gör.)

/Anna

Det som händer under tiden

Under tiden medan man väntar på att en banan- och chokladmuffin ska tina till fikat, till exempel. Då skriver man ett blogginlägg. Under den andra tiden, till exempel hela dagarna, försöker jag lära mig saker. Piano är en av dessa saker, idag övar jag på två stycken av far och son Bach. Fort ska det gå. Det gör det inte. Annars sitter jag mest på facebook känns det som, tio procent av tiden för att jag behöver informera/fråga och resten för att jag bara fastnar. Spelar in stämmor till kören. Hämtar och lämnar paket hos olika postombud. Bakar muffins. Lyssnar på musik. Undviker teoriläxan.

Ja, ungefär så. Det händer inte så mycket just nu, ändå händer det tusen små saker som säkert kommer att visa sig viktiga innan historien är slut.

/Elin

Att fylla år

För varje år som går, blir jag lite bättre på att fylla år. Eller att f i r a att jag fyller år, rättare sagt. Så avslappnad som jag var i lördags kan jag inte minnas att jag någonsin varit en födelsedag. Hur kunde det inte bli en strålande dag liksom?

1. Det var lördag
2. Jag var ledig
3. Folk var inbjudna (och hade tackat ja!) till kvällen
4. Jag gjorde chili
5. Fotografen, Strumpan och jag fikade tårta
6. Strumpan och jag åkte på ärenden och jag blev bjuden på lunch
7. Jag fick en gnutta sol i ögonen
8. Vi blev tretton pers till middag och fick inte plats runt bordet
9. Jag hade kalasklänning och lockigt hår
10. Maten räckte precis

Men mest är det det där med att bli ett år äldre. Det är fantastiskt. Att ålder inte är en siffra är lika klyschigt som sant. Det där med att fira födelsedag är att lägga ännu ett år av erfarenheter, kunskap och smarta val till handlingarna. Det är att ha blivit ännu lite klokare på vem man är, vem man vill vara, vad man ska göra för att komma dit och vilka man bör omge sig med på vägen. Livet ska inte levas i ständig jakt på ett framtida mål i horisonten, men inte heller stanna i nuet. Det är mer komplext än så och jag kan inte förklara det på annat sätt än att födelsedagar påminner mig om detta oerhörda men ändå simpla. Så ja, jag firar.

Och nu har jag blommor, vinflaskor, lyxtvål, handkräm, anteckningsblock, nagellack, inredningstidning, praliner, bok, solfjäder, konsertbiljetter och en alldeles egen reservoirpenna uppradade på skrivbordet och var och en representerar de hur mina vänner ser på mig och det är den största presenten av dem alla.

Se där, då var jag trettiofyra.

/Anna

Ny regel: alla slags nyheter tas emot på morgonen

Men ÅH! Här har jag haft en superbra dag, fina lektioner med fina klasskamrater och rep med fina bandet, toppat med en kopp te och två avsnitt "New girl". Skulle bara kolla mailen innan jag går och lägger mig, och får värsta tråkiga mailet. Inget livshotande, det är bara min hyresvärd som är en bajskorv. Där, jag sa det. Och jag tar inte tillbaka. Nu är jag för irriterad för att sova!

Fast det hjälpte lite att skriva av sig.

/Elin

Hipp hipp hurra!

Det är lördag, vintrigt väder, och en av mina favoritpersoner fyller år (lite så att det kändes som att det är jag som fyller när jag vaknade)! Så nu tar jag en hastig sista sipp på morgonteet för sen ska jag susa iväg och skaffa en sån här:

GRATTIS SYSTER YSTER (SOM OCKSÅ KALLAS ANNA) PÅ FÖDELSEDAGEN!!!

/Elin