Kliet

Det var ett tag sedan Hanna, Elin och jag möttes på improviserad skaparhelg nu, närmare bestämt Allhelgonahelgen, men ooo vad den gjorde susen.

Jag kan fortfarande inte säga att jag sprutar ur mig text precis, men det är inte heller där jag är i processen. Det är istället ett evinnerligt gnatande och där har jag lyckats hitta en ihållande lust. Skaparlust.

För även om det är gamla ord som gås igenom varv på varv, uppstår något nytt och spännande för varje nytt lager som arbetas fram.

I morse vaknade jag och insåg att jag mittemellan sömn- och vakentillståndet formulerat en liten passage i en existerande scen som säger väldigt mycket mer om karaktärerna i scenen än jag lyckats få fram förut. Om och om igen mumlade jag dialog och scenbeskrivning i huvudet och sedan lyckades jag nog dåsa till för jag fick skynda mig upp och anteckna de fragment jag fortfarande mindes. Tror jag lyckades återskapa det mest väsentliga i idén.

Tja, och så har jag i största allmänhet svårt att hålla mig från manus-dokumentet. Då och då "smiter" jag från jobbet nån halvtimme och jobbar med manuset istället. Vilket är helt okej eftersom jag inte jobbar heltid och fortfarande har koll på inkommande mail.

Sådär håller jag alltså på nuförtiden.

Jag känner knappt igen mig.

Inget skapande utan fika 

Två uppsättningar samma lika

Nu längtar jag efter att höra mer av Elins körversion av poplåten som hon skrev baserad på min bok.

/Anna

En oväntad vändning

Det gick väldigt bra med genomläsning av manus här i början av veckan. Men så var jag hembjuden till kompis på middag för att prata hennes manus och efter det behövde veckan ägnas åt att fixa nytt kylskåp ungefär.

Och så var det fredag.

Och jag har inte alls läst klart och gjort alla markeringar i texten som jag hade velat fixa inför helgen.

För i helgen ska all magisk kraft kopplas på och ska jag banne mig S K R I V A. Med sällskap under högst improviserad skaparhelg.

Det började som en långsökt undran på mail från Hanna. (Och ärligt talat, hade det inte varit hon, hade det varit jag.) Kunde det möjligtvis vara så att jag inte hade några särskilda planer för Allhelgonahelgen?

Haha, vilket skämt. Jomen visst, händelsevis så hade jag inga planer annat än att slänga gammalt kylskåp, rensa ut gamla grejer och måla en vägg. Skriva tillsammans säger du? *hivar planerna i återvinningen*

Skriva går före.

Så plötsligt ska jag snart hämta Hanna från tåget och så flyttar vi in hos Elin som städat och tänkt ut mat (vi är trots allt hyfsat rutinerade på att anordna skaparhelgsstämning vid det här laget) och där ska vi klamra oss fast tills vi måste ta avsked vid tåget på söndag igen. Visst vore det väl hemskt spännande om jag är färdig med första redigeringssteget till dess?

*packar tidningen Skriva*

/Anna

När jag blir stor ska jag bli brittisk gentleman! (Eller: detta inlägg är ett utkast direkt från min hjärna)

Vi såg Jorden runt på 80 dagar (1956) igår! Väldigt daterad världsbild, men ack så vacker!

Således är min nya stilikon Phileas Fogg:

Plus: vill ha eftertexter i min bok. Det får man ha va? Sådana där gamla fina med prickade linjer mellan namn och funktion.

/Anna

Skriva

Som ett brev på posten, bokstavligt talat, låg tidningen Skriva på hallmattan när jag kom hem i fredagskväll.

En sådan excellent tajming.

Och temat på detta års sista nummer kunde inte vara mer perfekt: Att bli klar.

Jag har inte läst hela än, men det jag har läst har jag lusläst. Exempelvis artikeln om hur man redigerar i fem tydliga steg. Alla som är i samma läge som jag måste läsa! För min del tror jag att detta kommer att lösa proppen och förändra allt. Det finns med ens en möjlighet att jag faktiskt kan bli klar.

Så.

I vilken ände börjar man egentligen när man redigerar? Med den övergripande storyn? Med karaktärerna? Jag gissar att det beror på vem man frågar, som med allt annat i den här branschen. Men tipset som Skriva ger är lika besynnerligt som (tror jag) briljant: Börja med att gå igenom berättarröst och perspektiv.

Hade någon kunnat gissa?

Jag insåg att det är ju precis där jag vill börja, det är röst och till viss del perspektiv jag vill utforska och gräva vidare i. Vilken himla boost att slippa börja i en tråkig ände!

När jag skrivit klart mitt påbörjade synopsis (vilket jag gjorde i lördagsförmiddag), drog jag ut en pdf av senaste Scrivener-dokumentet och började läsa och markera saker att åtgärda. Som vanligt gillar jag början och sen blir det mer motigt när jag kommer till partierna som varje gång får mig att tro att manuset är helt värdelöst. Men genom att vara begränsad till en aspekt – till röst och perspektiv, noterar jag grejer som bara rör dessa och skiter i resten. På det viset tar jag mig förbi de dåliga partierna med en enkel kommentar till mig själv som jag får återkomma till i nästa omgång.

Och när steg 1 är avklarat, ska jag gå igenom texten 4 gånger till.

Tack Skriva!

/Anna

Nya anteckningar

Precis när jag höll på att somna igår (när annars) fick jag en bild i huvudet, bara en liten detalj. Men jag tände lampan och skrev ner den i min anteckningsbok (vad annars).

Det är den första anteckningen sedan augusti.

Jag tror det betyder något.

/Anna

Det var mycket prat om framtiden igår

Igår var alltså dagen när Michal J Fox´s karaktär Marty McFly åker till framtiden i "Tillbaka till Framtiden del II" och vi bänkade oss i en biosalong som visade hela trilogin i följd, plus pauser.

Jag var bara fyra år när första filmen kom, så jag har kollat på samtliga betydligt senare och tycker de är fantastiska. I går, när vi såg dem alla på raken och dessutom på stor duk, insåg jag hur briljant den första filmen är. Den som är det minsta intresserad av berättarteknik kan lära mycket av den. Varje bildkomposition, klipp och ljud är planerat in i minsta detalj och gör filmen sammanhållen och – i brist på bättre uttryck – effektiv. Det är en löjligt intelligent film helt enkelt.

Den 21 oktober 2015 liknade inte riktigt Robert Zemeckis färgstarka vision, men samtidigt kändes det väldigt futuristiskt när alla satt med näsan i varsin smartphone in väntan på att filmen skulle börja, den som gjordes när ett digitalt armbandsur var ungefär det mest tekniska man kunde bära med sig. Uppskattningsvis var samtliga mellan 30 och 40 år, det var lite som att hänga på en klassåterträff. Igenkänning, men ändå nytt. Som Fotografen sa: det är nåt visst med att äntligen få se filmerna i stor biosalong tillsammans med andra som skrattar lika mycket och på samma ställen som man själv. Det har han fullständigt rätt i.

Såhär känner man det när man smiter från jobbet i förväg för att hinna titta på film i 6-7 timmar en vardagkväll mitt i en vecka då det är ovanligt mycket att göra på alla plan:

• Efter första filmen var vi uppspelta
• Efter andra filmen var vi hyfsat mosiga och trötta
• Efter tredje filmen vinglade vi ut, lite febriga sådär.

Värt.

/Anna

Vad jag gör när jag inte bloggar

Eftersom jag bara jobbar 75% borde jag utan problem kunna peta in en massa skrivtid både före och efter jobbet. Men det går fortfarande så väldigt s e g t och dagarna, veckorna, månaderna sipprar iväg och det blir i n g e n t i n g.

Fast till exempel nu sitter jag kvar på jobbet efter att allt viktigt är avklarat och petar vidare på synopsisen som jag påbörjade förra veckan. Har kommit halvvägs, fram till de där partierna som är så väldigt svåra att få till i boken, så nu blir det spännande att se om jag kan lösa knutar som inte låter sig lösas i det långa formatet.

I övrigt läser jag böcker. Det kanske låter självklart, men jag läser så mycket och så fort jag kan. Tvingar mig att sluka kapitel innan jag somnar om kvällarna istället för att fjös-läsa två stycken super-noga. Hemligheten är hålla så högt tempo som det bara går och det är en ny och härlig känsla.

Och så bygger jag hus. I helgen till exempel, var vi i skogen och spacklade det som ska bli vårt sovrum. Jag passade på att lyssna till löven som föll fastän det var alldeles vindstilla.

/Anna

Skrivkompis

I somras bestämde min kompis Sylwi och jag oss för att ses och skriva tillsammans. Bara för att få ändan ur, boka en tid och faktiskt ta sig an våra små manus. En riktig toppengrej. Vi sågs ett par gånger efter jobbet, båda gånger hos henne. Först lite middag och allmänt prat och sedan tyst arbete en-två timmar i soffan innan det var dags att åka hem.

Superkul att ses, men det är inte alltid man kan ta sig den tiden som krävs när man ska träffa någon. Och när det ska passa för BÅDA, är risken stor att det blir alldeles för lång tid mellan de fokuserade skrivpassen.

Alltså bestämde vi oss för att skriva tillsammans på distans. En tid bokas i kalendern. Och sedan får man befinna sig var man vill, bara man har datorn framför sig och är redo att skriva. Det har hänt att vi messar en selfie till varandra som "bevis". Vi körde ett pass ikväll igen, jag var ute och vimsade alldeles för länge och fick skjuta upp en halvtimme plus äta lunch vid datorn, men sen var vi igång! Efter en timme messade vi nåt litet utrop och sedan körde vi ytterligare en stund innan vi gav upp. Väldig socialt trots avståndet.

Det är inte klokt vad effektivt det är, att veta att någon annan gör samma som en själv, att någon "håller koll" på en.

Tjocktröja, halsduk och stooora hörlurar.

Vad jag ägnade tiden åt? Att skriva synopsis! Det är inte klokt att jag inte gjort det än, men nu bara måste jag få ner hela storyn i korthet. En desperat griper efter halmstrån och jag börjar få ont om knep att ta till för att motivera mig till att skriva. Dessutom har jag luskat ut att en välskriven synopsis kan bli mycket användbar i införsäljning och andra sammanhang. Så det verkar hur som helst vara ett jobb man inte slipper undan. Lika bra nu som sen.

/Anna

Trevlig helg och allt det där

Ni vet den där känslan, när man springer runt i lägenheten för att fixa det sista innan man springer till bussen? Och så ska man bara kissa jättesnabbt och går in på toan och stänger dörren? Och så lossnar handtaget och man står där inlåst?

Den känslan. 

/Elin

Ettans buss genom Stockholm

Kungsgatan, 21.46. Under skyltfönstren ligger madrasser utrullade, människor kurar ihop under sina smutsiga filtar. Några butiker bort, sitter ett annat klientel  lutade mot väggen. Deras kläder är hela och rena, där de sitter under infravärmen. 

De köar för nya iPhone. 

/Elin