Ja, det också

Gissa om jag var så upptagen med bloggarna i ajfåun att jag åkte två stationer för långt?

/Anna

But of course!

Gissa om jag gjorde back up innan jag lämnade datorn ensam över natten?

/Anna

56 660

JAG ÄR KLAR!

Jag gissar att det är lika mycket kvar, men det spelar ingen roll för NYSS BLEV JAG KLAR MED GRUNDEN, MALLEN, UTKASTET, YOU NAME IT.

Det pickade i bröstet när jag kryssade för vilka avsnitt i dokumentet som ska räknas till boken och gjorde pdf av det. Om jag vill kan jag printa ut alltihop och BLÄDDRA. Fatta grejen, fatta att kunna BLÄDDRA med sin text. Fatta att det är så många ord att det liksom täcker tvåhundrafemtionånting sidor!

I morgon börjar arbetet med att sortera orden i kategorierna "najs" och "bajs".

Ikväll ska jag fira.

Ahh...

/Anna

Måndagslåt

Jag skulle ju gå ner i tvättstugan och åka och handla och städa toan och fixa middag och allt sånt där, men det verkade så tråkigt. Så jag spelade in en låt för en regnig måndagskväll istället! Definitivt inte en egen, utan en cover på en LeAnn Rimes-låt som finns med på soundtracket till den film som troligen toppar min skämsfilmtopplista; "Coyote Ugly". Om man lyssnar noga kanske man kan höra bussarna som åker förbi, för fönstret är öppet. Livekänsla, baby!

Måndagslåt låter ju ganska trevligt, jag kanske gör tradition av det. Om jag återkommer nästa vecka blir det så, helt enkelt.

But I do love you by Elin Jonsson

/Elin

Luddig

Det är mulet, lite blåsigt och i allmänhet rätt kallt. Tur att man sitter inomhus, dricker kaffe så man blir skakig och lyssnar på SR Världen, det flummigaste radioprogrammet jag vet. Programledaren talar så tyst att han viskar fram hälften av vad han säger och musiken är, tja en osannolik blandning av allt möjligt från hela världen. Det var antagligen så namnet på programmet kom till, tänker jag. Det är mycket passande. Jag illustrerar känslan med en bild från i lördags. Jag hade exakt samma uppsättning på bröllopet förra lördagen (inte för att någon undrar utan mer en note to self när man går tillbaka och kollar sina inlägg).

- Vad vill hon? - Det är lite luddigt.

Den stora grejen med klänningen är baksidan så man kan tycka att det hade varit smart att vända sig om.

/Anna

Social talang är att balansera på en tunn, tunn tråd

Nyss försökte jag småprata med en av dem jag delar kontor med. Det gick inte så bra.

Därför kommer här en notering inför framtida samtal:
I valet mellan att bli betraktad som ett stumt miffo och ett påhopparmiffo, får folk hellre tro det första om mig. I den kategorin finns det större chans till positiv utveckling och dessutom ser jag där en rätt liten risk att utvecklas till ett jubelmiffo. För alla vet att jubelmiffon är körda för all framtid. Lägst av de lägsta.

Nu har jag inte tid med det här längre, ska gå och knipa käft.

/Klantarslet aka Anna

Jag hittade just på en bra regel: Fastna aldrig i research

Har spenderat en stor del av förmiddagen med att lyssna till konspirationsteorier på YouTube till ett hemligt projekt. (Men jag lovar att det inte är beställt av någon av statens alla myndigheter. Än.)

Så nu känner jag mig lite härligt hjärntvättad sådär. Renskrubbad och tom. Och redo att gå vidare.

Lunch!

/Anna

The Town

Det kändes som ett bra avslut på helgen att kolla på en gangsterfilm om stadsdelen Charlestown i Boston. Ben Affleck regisserar och spelar huvudrollen, som jag förstått för första gången i samma film. Det funkar bra, tycker jag. Jag är inget större fan av Ben Affleck på grund av hans alltför lång historia av smetiga och, för att prata klarspråk, dåliga filmer. Men det kanske är så att det blir bättre när han får göra sin egen grej. Måste bara klaga pyttelite: Det största problemet med The Town är att det är så tydligt att det varit en viktig film för Affleck att göra. Alla karaktärerna har viktiga historier som måste berättas och alla miljöer från Boston är viktiga och behöver sitt utrymme. Ja, hela filmen från början till slut är så himla viktig att den aldrig riktigt släpper taget om sig själv och bara är. Slutpoäng: Jag saknar balans, jag saknar självdistans, jag saknar faktiskt en karaktär som man inte behöver känna så mycket för. Eftersom man ändå inte kan känna massor för alla. Man sympatisterar med dem man ska sympatisera för, man hatar dem man ska hata, men de där färglösa karaktärerna som liksom fiskar sympati, de kunde lika gärna få vara överspelade plojfigurer. Jag tror faktiskt att det hade hjälpt tittaren (moi) att fokusera på den egentliga historien. Okej, det blev en lång slutpoäng. Hursomhelst, jag blev mycket underhållen.

The Town är en ovanlig tjuv-och-polis-historia. Den är rå på ett annorlunda vis, kanske för att den berättas med en blandning av klassisk hollywoodaction och en Bostoniansk utredningsrealism med klipp till svart-vita övervakningskamerasekvenser. Ben Affleck hjärta Boston. (Och jag hjärta Jeremy Brenner och Jon Hamm. Och faktiskt Blake Livley. Jamen här kanske jag är något på spåren: Det verkar som om om Affleck gjort ett storartat jobb med att regissera sina skådespelare. För ALLA är bra. Okej, jag hjärta Ben Affleck också dårå.)

Bild från IMDB. Se filmen!

/Anna

Man måste gilla människor

Äntligen får man sitta i soffan och göra ingenting. Det har varit en rolig helg, men tröttsam. Idag har jag till exempel jobbat i butiken. Roligt, men tröttsamt. Det är väl som det ska vara, antar jag. Nu ser jag fram emot ännu en vecka i min grotta, nästa helg är det butiksdags igen så då får man åter det sociala behovet tillgodosett. Rätt smart att jobba i butik på det viset, det är lite som att sitta på bröllopsmiddag. Man vet aldrig med vem man hamnar.



Klassisk söndagspizza på det.

/Anna

Hur mycket hårt bröd behöver man äta för att bli mätt?

I know, igår alltså, vilken dag! Men... idag, alltså. Vilken dag. So far:

• Tänkte ta en härlig lång söndagspromenad men blev uttråkad redan efter tio minuter, fuskade och tog den snabba vägen hem.
• Uppdaterat mig på helgens TV-serier, bra som dåliga. (Bra: Merlin, dåliga: Freezing)
• Burit mjukisbyxor hela dagen samt inte borstat tänderna förrän nu (vilket faktiskt säger mest av allt om den här dagen. För övrigt: någon fördel ska man väl ha av att inte ha någon att hångla med)
• Tittat på "Rachel getting married", som by the way inte är den trevliga romantiska komedi som omslaget ger sken av (okej, jag kanske inte riktigt läste på baksidan och drog förhastade slutsatser av Anne Hathaway plus titeln) utan helt enkelt ett fördömt bra stycke film.
• Varken ätit lunch eller middag men en hel massa däremellan.

Så nu åker jag hem till Timmy och gör blåbärspaj och hoppas att dagen skärper till sig!

/Elin