Nyss försökte jag småprata med en av dem jag delar kontor med. Det gick inte så bra.
Därför kommer här en notering inför framtida samtal:
I valet mellan att bli betraktad som ett stumt miffo och ett påhopparmiffo, får folk hellre tro det första om mig. I den kategorin finns det större chans till positiv utveckling och dessutom ser jag där en rätt liten risk att utvecklas till ett jubelmiffo. För alla vet att jubelmiffon är körda för all framtid. Lägst av de lägsta.
Nu har jag inte tid med det här längre, ska gå och knipa käft.
/Klantarslet aka Anna
2 kommentarer:
Ash, sådär tänker man bara själv. Jag och en kompis pratade om det senast häromdagen, att man alltid ska hålla på och älta vad man sa eller inte sa och hur det uppfattades. Och jag tror att man väldigt ofta nojjar i onödan.
Såklart är det trevligt när folk snackar med en! Eller?
Haha, klart jag nojjar i onödan. Fast jag tänker nog undvika personen i fråga åtminstone resten av den här dagen. Det blir nog inget problem, folk håller sig mest för sig själva här ändå. Hence den ivriga uppdateringen av allehanda trivialiteter, typ. /A
Skicka en kommentar