Source Code

Det bästa med att se film en fredagkväll mitt i sommaren (hävdar jag envist att det är, ja) under Pride är att man kan promenera hem efteråt, njuta av mörkret och den svala luften och titta på intressanta människor. Och prata om FILMEN såklart.

Den valdes alltså med omsorg av en enda anledning: Jake Gyllenhaal. Och det finns typ en enda anledning att se den: Jake Gyllenhaal.

Bild från IMDB

Source Code är en historia som mixar lite från tidigare filmer i samma genre, men håller lägre profil. Man får följa Colter Stevens som av någon anledning ryckts från sitt uppdrag som helikopterpilot i Afganistan och hamnat i en kapsel varifrån han skickas på ett uppdrag för en organisation han inte känner till. Han placeras i en annan mans medvetande på ett tåg som ska sprängas och har åtta minuter på sig att hitta bomben och ta reda på vem bombaren är.

Klart det är spännande, men inte så nervigt som det nog kunde ha varit. Klart det är smart historia, men inte sådär omkullkastande som man förväntar sig.

Att dramaturgin inte innehåller några våldsamma svängningar resonerade vi kring när vi gick hem och kom fram till varför, men det vore ju trist att avslöja. Tror jag. Det största problemet är nog när allt kommer omkring att marknadsföringen inte är helt trogen filmen. Man bör till exempel undvika den bedrövliga filmaffischen. Och det är ju inget stort problem i sig.

Allt som allt: Sevärd, mycket bra underhållning och en liten, liten tankeställare kring tidsperspektiv och jaget. Jake Gyllenhaal är bra som alltid (okejdå, kanske inte så bra i Prince of Persia) och spelar fint med Michelle Monaghan. Lite trist att man (jag) förknippar hennes karaktär med den i Eagle Eye (2008) som ju också är en militär-kontra-vardag-kontra-vadärdetsomhänderomkringoss-spänningsdrama. Hursomhelst, Vera Farmiga: också väldigt bra.

Alltså: Se
Men: Kan hyras

/Anna

The Ernst Way

Picknick!
Och eftersom vi vill ha pannkakor, så gör vi pannkakor. Snart är dom klara, säger Elin. Då ska vi ut i det gröna och äta, utan strumpor och skor. Som sig bör.

Och just det, vattnet kom tillbaka inom en timme. Så allt som skulle göras är gjort. Tack Stockholm Vatten för det.
/Anna

Vatten, stan är full av vatten...

Vaknade och fick veta att det är vattenläcka i området som förväntas åtgärdas "under dagen."

Så nu kan jag inte:

tvätta händerna efter toabesöket

tvätta sovgruset ur ögonen

borsta tänderna

göra kaffe

diska

Jamen tur att man duschade igårkväll, för det hade jag inte tänkt göra nu, liksom.

Undrar om Lillstrumpa vaknar snart, hon brukar vara påhittig.

/Anna

Ett sugrör var, liksom

Man vet aldrig hur hon tänker, men hon menar väl.



- Anna iPhonebloggar

När Lillstrumpa själv får välja

Vi gör stan som stan bör sig göras och avslutar dagen med bio. Med Jake, tyckte Lillstrumpa. Man kan ju inte annat än hålla med.



- Anna iPhonebloggar

Bed and beyond...

Sensommarkrypen är de värsta krypen. Kryper in och dör stora krypdöden. Här i sängen. Blä!



- Anna iPhonebloggar

Hej. Jag antar att du kommit för att döda mig.

Hittills idag:
1. Släppt ut ett stycke förvirrad harskrank som turligt nog höll sig nära fönstret när jag öppnade så jag slapp ha kroppskontakt med eländet.
2. Slagit till ett stycke målmedveten långbent spindel med bok och därefter krossat densamme med papperstuss och slängt i soporna. Nu undrar jag hur länge det kan ta innan den kravlar sig ur därifrån igen.

Huvaligen!

/Anna

Dagens ord: maskskallar

Vi väntar med spänning på att få se dem dyka upp ur badet.



- Anna iPhonebloggar

Tillbaka i skogen

Vi tog med en hink för att hitta pajmaterial. Och hittar ett och annat bär. På vissa buskar mer än andra. Jag hoppas vi kan gå hem snart. Lillstrumpa hoppas vi kan göra inte bara en utan två pajer. Typiskt!



Min telefon är blåbärskladdig nu. Jag är hungrig.

- Anna iPhonebloggar

Lillstrumpa och Syster Yster på villostigar

Idag gick vi i skogen. Vi gillar sånt. Träd och mossa och stenar. Fint!



Vi försökte följa vandringsleden. Gick sådär. Lillstrumpa var kartläsare och försökte räkna ut vilka röda prickar vi skulle följa. Vi gick någonstans mittemellan, gissar vi (och kommer nog aldrig få veta).



Hur vi än gjorde hamnade vi på grusväg. Det är fel när man tänkt sig skogsvandring. Så vi slängde oss in på första bästa stig igen. Och gick vilse.



Tur att det finns kompass i iPhone så man kan hålla koll att man går åt rätt håll. Det var snårigt och blött. Lillstrumpa använde kartan mest till att vifta bort spindelnät. Mycket annat dög den inte till. Jag skar mig på en vass gren, kanske.



Till slut gav vi upp och tog hjälp av gps:en i iPhone. Då var vi fem meter ifrån en väg, ungefär. Vem kunde ana att grusvägar är så trevliga att promenera på?



Och så tog vi oss an huvudsysselsättningen.



Sedan hittade vi bilen igen och åkte hem till mamman och pappan som serverade middag på balkongen i solnedgången. Sånt gillar vi allra mest.

Nu ska vi leta fästingar. Och jag hoppas på ett präktigt plåster.

Grattis på första augusti, förresten!

- Anna iPhonebloggar