Source Code

Det bästa med att se film en fredagkväll mitt i sommaren (hävdar jag envist att det är, ja) under Pride är att man kan promenera hem efteråt, njuta av mörkret och den svala luften och titta på intressanta människor. Och prata om FILMEN såklart.

Den valdes alltså med omsorg av en enda anledning: Jake Gyllenhaal. Och det finns typ en enda anledning att se den: Jake Gyllenhaal.

Bild från IMDB

Source Code är en historia som mixar lite från tidigare filmer i samma genre, men håller lägre profil. Man får följa Colter Stevens som av någon anledning ryckts från sitt uppdrag som helikopterpilot i Afganistan och hamnat i en kapsel varifrån han skickas på ett uppdrag för en organisation han inte känner till. Han placeras i en annan mans medvetande på ett tåg som ska sprängas och har åtta minuter på sig att hitta bomben och ta reda på vem bombaren är.

Klart det är spännande, men inte så nervigt som det nog kunde ha varit. Klart det är smart historia, men inte sådär omkullkastande som man förväntar sig.

Att dramaturgin inte innehåller några våldsamma svängningar resonerade vi kring när vi gick hem och kom fram till varför, men det vore ju trist att avslöja. Tror jag. Det största problemet är nog när allt kommer omkring att marknadsföringen inte är helt trogen filmen. Man bör till exempel undvika den bedrövliga filmaffischen. Och det är ju inget stort problem i sig.

Allt som allt: Sevärd, mycket bra underhållning och en liten, liten tankeställare kring tidsperspektiv och jaget. Jake Gyllenhaal är bra som alltid (okejdå, kanske inte så bra i Prince of Persia) och spelar fint med Michelle Monaghan. Lite trist att man (jag) förknippar hennes karaktär med den i Eagle Eye (2008) som ju också är en militär-kontra-vardag-kontra-vadärdetsomhänderomkringoss-spänningsdrama. Hursomhelst, Vera Farmiga: också väldigt bra.

Alltså: Se
Men: Kan hyras

/Anna