En sjättedel senare

Vi hade skrivarhelg i helgen, Fredrik, Emmelie, Hanna, Anneli och jag. Fredriks fru Sandra driver det fantastiska Idébageriet på vardagarna och lät oss hänga där lördag och söndag. Inte bara det, hon uppmanar fler att göra likadant eftersom detta hus är gjort för aktivitet. Sjukt inspirerande ställe inrett av en underbart kreativ företagare. Och det finns gott om utrymme för fler att haka på nästa gång, bara säger.

Utspridda, fokuserade.

Fredrik jobbar, jag vilar.

Second breakfast!

Mitt mål inför helgen var att ha läst igenom hela manuset (vilket var klart måndagen innan!) plus strukturera upp nytt Scrivener-dokument och vara redo att sätta igång och redigera kommentarer på lördagen (klarade det också!).

Sedan fick jag släng av sedvanlig ångest när vi satt och åt middag i fredagskväll och pratade om olika ändar att börja i (Hanna och Anneli var tillresta från Göteborg och bodde hos mig hela helgen). Jag börjar alltid från början och nu  föreslog Hanna att jag borde ta tag i slutet, eftersom jag fått en liten idé (rättare sagt: vag känsla) för hur Urmakaren ska sluta. Det var ett dåligt förslag, sa jag. Sedan gjorde jag förstås ändå som hon sa eftersom hon hade rätt.

Hanna + fika = inspiration.

Alltså ägnade jag lördagförmiddag åt att ta tag i den allra sista kommentaren och bygga ut det sista, högst svävande avsnittet till en aningen mer omfattande scen och efter det började jag trots allt från början och betade av kommentar efter kommentar.

I går eftermiddag räknade jag efter hur långt jag kommit och kom fram till att jag redan gått igenom 10 scener av bokens totala 60. EN SJÄTTEDEL! Hade jag kunnat fortsätta i samma tempo den här veckan hade boken kunnat vara klar till nästa helg! Helt sjukt.

Nu tror jag i och för sig att det inte stämmer eftersom denna första sjättedel antagligen är den enklaste sjättedelen att redigera eftersom jag skrivit om den så många gånger redan (igen: eftersom jag alltid början från början). Antagligen ska det läggas till en del scener mitt i och på slutet samt att de scener som redan finns där kräver större bearbetning.

Men ändå.

EN SJÄTTEDEL!

Och vad större är: Den sjättedelen känns mer komplett och som färdig boktext än någonsin förut. Det är helt magiskt att se hur Urmakaren börjar arta sig.

Så himla typiskt att skrivarhelger tar slut. Man vill ju bara stanna kvar.

Garderobsdörren som leder till ...

Tack alla vänner för helgen!

/Anna