En annan skrivarhelg

Urmakaren skriver sig inte av sig själv, det är ett som är säkert. Och jag skriver inte heller av mig själv, tydligen. Så när Emmelie frågade om jag ville haka på till världens än... jag menar Åkersberga och skriva med Fredrik rensade jag de få planer som fanns för hela förra helgen och kollade upp kollektivtrafiksmöjligheterna på studs.

Vi träffades på Idébageriet, ett fantastiskt initiativ som består av ett gammalt hus som är jättefint inrett och dit man kan komma och jobba alla dagar i veckan. (Gör det! Åk dit!) Fredriks eminenta fru ligger bakom det hela och har de mest inspirerande visioner för ett nätverkande samhälle. Typ så.

Det som händer när man sitter vid samma bord som andra och skriver är magiskt. Emmelie nämnde kort det där tangentbordssmattret  vilket är av helt annan karaktär än det som hörs av kollegorna på jobbet. Kanske för att man då och då får små glimtar av vad som försiggår i andra änden av tangenterna: en är på spännande dejt och en annan befinner sig i virrvarret kring vad som verkar vara en väldigt maxad dag. Man kan ju inte vara sämre än att man hakar på och gnetar vidare med de där scenerna som behöver säkrare ton och bättre perspektiv.

Då och då lyfter någon blicken och slänger ur sig en fråga eller tanke och så är pratet igång för en stund; om tempus, hur man väljer förlag, om man har testläsare, hur långa kapitel ska vara, allt sånt. Kommer aldrig tröttna på att prata om skrivande med andra skrivande människor!

Tack för inbjudan, för sällskapet på Roslagsbanan och tusen tack för kaffet!

/Anna