Så nu fortsätter jag lite efter devisen att skriva det jag vet, ta tag i de bitar som jag saknar, helst så sammanhängande textsjok som möjligt för att få lite flow.
Början har jag släppt för tillfället, men jag har ändå kommit att tänka på den, därav rubriken. Den gör sig ständigt påmind, oftast när jag läser andra böcker, men även annan berättarkonst får mig att tänka på berättarstruktur. En bra början är allt. Jag försöker själv numera välja böcker efter början snarare än baksidestext (skitsvårt, trillar ständigt dit och vänder på böckerna i bokaffären, senast idag faktiskt vilken resulterade i att jag lät bli att köpa den där boken som från början lät superintressant och spännande, allt på grund av klyschig och inställsam beskrivning där bak).
Det finns ett par enkla regler om vad en bra början ska innehålla:
- framåtrörelse
- känsla för tema och stil
- någon av huvudkaraktärerna
Typ så va? Ni som läst skrivhandböcker och kom ihåg vad ni läste kan säkert fylla på med mer. Det är den där framåtrörelsen som intresserar mig för tillfället. Hur man skapar känslan av att berättelsen börjar "mitt i" ett händelseförlopp. Vad som gett upphov till intresset? Svansjön! Jag har lyssnat igenom baletten kanske 2 gånger plus lyssnat på några strölåtar här och där. Men början, hörni. Början! Jag tror att Tjajkovskij hade fullständig koll på framåtrörelsen och hur man skapar spänning. Jag tycker mig nämligen kunna höra hur baletten liksom redan är igång, fastän jag lyssnar från den allra första början. Inget segdraget intro eller presentation av bakomhistoria, karaktärer eller annat krafs. Pang på bara. Med en enkel skala som faller från första tonen är berättelsen redan igång och jag klamrar mig fast och följer med på resan.
Det vill jag också åstadkomma. Måste bara komma på vad den där skalan av toner består av i Urmakarvärlden.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar