fredag 22 maj 2015

Om att fånga känslan

Jag fortsätter att absorbera allt som har med berättande att göra i jakten på att göra Urmakaren rättvisa.

Igår kollade Fotografen och jag på en lång intervju med skaparna bakom nya filmen med George Clooney: Tomorrowland, en film som (liksom Pirates of the Caribbean) baseras på en åkattraktion på Disney World. En av de intervjuade var författaren/regissören/producenten Brad Bird (Ratatouille, Mission: Impossible – Ghost Protocol, etc) och han lyckades sätta ett halvt finger på det där jag varit ute efter de närmaste dagarna. Nämligen k ä n s l a n.

Han pratade om de projekt han väljer att arbeta med, vad som driver honom som berättare och vad han vill komma åt med sina berättelser. Och så sa han något i stil med att för att komma åt en viss känsla/stil/atmosfär, väljer man ett sätt att illustrera (gestalta) den och så är det inte mer med den saken. Jamen kolla nedan bara den som är intresserad, har ingen aning om när i intervjun de pratade om detta, men det är ett rätt bra samtal om kreativitet i det stora hela.


Jag tror inte att jag är ensam med att vilja fånga a l l a känslor och ta med a l l a delar av världen/ploten/karaktärerna som jag hittat på. Det är ju det som utgör den sammansatta berättelsen, visst? Men för att läsaren ska förstå världen/ploten/karaktärerna krävs bara ett stickprov av hela det komplicerade spektrat (Bara, hmpf). EN illustration som gestaltar ALLT. Det är förstås en svindlande tanke som öser både ångest och magsår över en. Hur ska jag veta att jag väljer rätt liksom?

Och här kommer det finurliga: DET KAN JAG INTE VETA. Man gör sitt bästa, varken mer eller mindre.

Sedan lade jag mig för att sova och kom på hur det skulle kunna sluta. Eller rättare sagt, k ä n s l a n av ett slags slut. Det har jag gestaltat i en mening nu som kanske funkar. Men kanske inte.

/Anna

4 kommentarer:

Emmelie sa...

Det låter ju så lätt och är så fruktansvärt svårt. Härligt att du hittat känslan till slutet!

Kära Syster sa...

Emmelie: Det är exakt vad det är! Det allra svåraste ska man få att verka enkelt... Men alla bra berättelser har lyckats, så det finns ju hopp för att det inte är omöjligt. Jag gnetar vidare.

/A

Vilse sa...

Det är en ynnest att få följa din kamp för din berättelse, din värld, din Urmakare. Och jag hejar utan att någonsin får hes hals. Grattis till detta ännu ett steg fram! KRAM!!

Kära Syster sa...

Vilse: tusen tack! Det känns visserligen ännu inte som om jag kommer framåt, men jag tror nog att jag gör det - i smyg!

/A