Härmed förklarar jag krig mot Pages

Det är länge sedan jag skrev manus i traditionell ordbehandlare. Väldigt länge sedan, när jag tänker på det. Det måste faktiskt vara flera år sedan jag skaffade Skrivener och aldrig mer såg tillbaka. Jag skulle bara testa och så var jag fast.

Men Pages alltså (mac-iska för "Word" för den som undrar). Under skräckskrivarkursen hände det sig att jag skrev alla noveller i ett Pages-dokument. Det bara blev så. Mest för att jag inte orkade bemästra det där med att skapa pdf-dokument av Skrivener varje vecka. Där har faktiskt Pages en fördel.

Det har visat sig vara den enda fördelen.

I allt annat är Pages inte mer än ett irritationsmoment som:

• lägger sig i formateringen
• bestämmer vilket ord jag egentligen menar när jag skriver "barbent" ("barnet")
• och... okej, det var kanske alla punkter.

Men huuuur irriterande? HUR IRRITERANDE SOM HELST.

Jag radbryter minsann var jag vill. Och vill jag göra en okonventionell stavning så GÖR JAG DET. Det är min KONSTNÄRLIGA FRIHET!

Så det så.

Om ni ursäktar, jag har ett Pages-manus att återgå till så det blir färdigt nån gång och jag slipper trilskas mer med ordbehandlare. Och ni gissar rätt. Ordet jag stannade till vid för att skriva det här inlägget är "barbent".

Bah!

/Anna