Vips var det fredag!
Vips var helgen förbi!
Vips försöker man febrilt hinna allt man ska hinna en vardag igen!
Hur blev det såhär?
Allt jag ville var att ha rutiner, laga middag, träna, läsa-skriva-skapa och sova gott om nätterna.
I det stora hela gör jag det också.
Men just nu tycks allt ha klumpat ihop sig. Och jag vaknar kallsvettig på småtimmarna och kan inte somna om.
Det enda jag med stolthet kan säga är att jag fortfarande håller mitt nyårslöfte: Jag skriver minst ett ord om dagen på Urmakaren och dra mig baklänges om inte de ord jag pressar ur mig strax innan läggdags är rent av briljanta i all sin sparsmakade fåordighet.
När man bara ska skriva en fras, tänker man ju till lite innan man väljer vilka tangenter man vill använda.
När kapitlet är färdigt som jag jobbar med kan jag göra en bättre utvärdering, då har det väl visat sig om det är begripligt eller inte. Sisådär lagom till midsommar, gissar jag.
/Anna
5 kommentarer:
Men visst är det ibland så att det är när man har gett upp och inte riktigt bryr sig som det blir som bäst? Man ska inte bry sig så förtvivlat, helt enkelt.
Jag har också svårt att hitta rutiner, ligger vaken på natten och är så trött så trött...
Vi får pigga upp varandra.
/E
Tumme ned för stressen, men två tummar upp för att du håller nyårslöftet! Hoppas det lugnar ner sig snart.
E: Eller ringa varann vid tre-snåret när vi ändå inte kan sova?
Emmelie: Japp, det blir lite ond cirkel, men jag ser mer sammanhållen skrivtid framöver så jag tar sikte och gasar mot målet! :)
/A
"Mer sammanhållen skrivtid frammöver." *knäpper händerna bakom ryggen och hummar förnöjt*
Vilse: jajamen!
/A
Skicka en kommentar