Att fylla år

För varje år som går, blir jag lite bättre på att fylla år. Eller att f i r a att jag fyller år, rättare sagt. Så avslappnad som jag var i lördags kan jag inte minnas att jag någonsin varit en födelsedag. Hur kunde det inte bli en strålande dag liksom?

1. Det var lördag
2. Jag var ledig
3. Folk var inbjudna (och hade tackat ja!) till kvällen
4. Jag gjorde chili
5. Fotografen, Strumpan och jag fikade tårta
6. Strumpan och jag åkte på ärenden och jag blev bjuden på lunch
7. Jag fick en gnutta sol i ögonen
8. Vi blev tretton pers till middag och fick inte plats runt bordet
9. Jag hade kalasklänning och lockigt hår
10. Maten räckte precis

Men mest är det det där med att bli ett år äldre. Det är fantastiskt. Att ålder inte är en siffra är lika klyschigt som sant. Det där med att fira födelsedag är att lägga ännu ett år av erfarenheter, kunskap och smarta val till handlingarna. Det är att ha blivit ännu lite klokare på vem man är, vem man vill vara, vad man ska göra för att komma dit och vilka man bör omge sig med på vägen. Livet ska inte levas i ständig jakt på ett framtida mål i horisonten, men inte heller stanna i nuet. Det är mer komplext än så och jag kan inte förklara det på annat sätt än att födelsedagar påminner mig om detta oerhörda men ändå simpla. Så ja, jag firar.

Och nu har jag blommor, vinflaskor, lyxtvål, handkräm, anteckningsblock, nagellack, inredningstidning, praliner, bok, solfjäder, konsertbiljetter och en alldeles egen reservoirpenna uppradade på skrivbordet och var och en representerar de hur mina vänner ser på mig och det är den största presenten av dem alla.

Se där, då var jag trettiofyra.

/Anna