Sista inlägget i temat "saker jag tänkt på men inte tagit mig för att blogga om", vilket nu alltså inte är sant längre. Jag h a r bloggat om dem. Det var dock redan från början osäkert om alla ämnen ens var värda ett inlägg, men det blev så ändå. Rätt ska vara rätt.
Detta sista inlägg har haft nio inlägg på sig att formas. Jag tänkte från början att "det kanske faktiskt finns snö ute när det är dags att blogga om ämnet". Men det finns det förstås inte. Inte hos mig i alla fall.
Ska jag vara ärlig så har jag inte saknat snön. Jag kan ha mina tunna läderkängor som passar till arbetskläderna. Jag behöver inte skrapa rutorna på bilen. Men jag inser att marken nog behöver snötäcket för att komma till ro. Den behöver antagligen vattnet som blir när snön smälter. Och själv behöver jag snön för ljusets skull, det är ju den enda förstärkare av det bleka solljuset som erbjuds. Jag börjar också tro att min hy behöver snön, särskilt ansiktet. Det är för torrt ute och reaktionen blir hud som kliar alternativt stora finnar. Inget mittemellan.
I fredags när vi skulle kolla på film, valde jag Snowpiercer, lite för att jag var upplagd för genren, men mest för att: SNÖ! Det är en film som handlar om snö! (Nu visade den sig mest vara en postapokalyptisk historia som utspelar sig på ett tåg varifrån man inte ser mycket av snön, så det var en besvikelse. Den märkliga ploten var också ett minus, så jag kan inte rekommendera den. Fast Chris Evans gör en imponerande roll.)
Hej snön. Du kan komma nu.
*lämnar vitt utrymme nederst i inlägget*
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar