De man beundrar på avstånd, det man missade samt nya upptäckter man bara gör efter intensiva dagar i sällskap med andra som skriver

Somliga människor vill man tydligen inte träffa pga att de är så himla coola, smarta och roliga i sina bloggar att man inte vill riskera att spräcka glaset. Tydligen. För jag gick till Ordfronts monter för att kika på Mera Vego, kokboken som bloggaren Lisa Bjärbo gjort tillsammans med ... sak samma. Det är Lisa som är viktig i sammanhanget. Eller Onekligen som hon ju heter på nätet. Jag gick till och med dit vid en tidpunkt då jag visste att hon skulle vara där och signera. Och jag såg henne! Klappade på boken! Och gick igen. Inte av blyghet, tror jag. Men jag vet inte vad annars det kan ha varit, förutom att jag är så väldigt nöjd över att Onekligen fortfarande existerar i mitt huvud precis sådan som hon alltid varit, lite som en seriefigur som aldrig åldras eller ändrar sig. Tryggt, liksom.

En annan bloggare som jag hyser största respekt för och gillar så mycket i bloggform att jag inte är så intresserad av att träffa henne irl är Underbara Clara. Men när jag passerade henne på mässgolvet kunde jag inte låta bli att le stort och hojta "läser din blogg, den är fantastisk!" och ge tumme upp eftersom jag inte var säker på att hon uppfattade vad jag sa i sorlet medan vi gick förbi varandra. Fast hon log stort och sa tack. Tror jag.

Det märkligaste mötet var nog när vi var några från förlaget som hamnade på ett privat mingel och en av tjejerna hämtade Peo Bengtsson till vårt bord. Han verkade lite chockad över uppmärksamheten och jag sa ingenting till honom trots att han stod precis bredvid. För vad säger man till en som använder sin blogg till att skriva förskönande och överdrivna berättelser ur vardagen som författare/förläggare? Det är så dråpligt och välsvarvat och utesluter så väldigt mycket av det vi kan kalla verklighet att det liksom inte finns så mycket att ta fasta på. Förutom att han är välformulerad och kul i textform och det känns som en märklig sak att säga när man ses på ett mingel.

Något jag verkligen sett fram emot var att passera Litet Förlags monter och vara med i deras kampanj #läsfler. Det handlar om att uppmuntra till att läsa debutanter och under mässan kunde man fota sig vid deras vägg medan man höll upp nyheter man hittat under mässdagarna. Säkert hittar man många fina bilder om man söker på #läsfler på sociala medier. Ett mycket bra initiativ ju! Tre av de böcker jag köpte är av debutanter (och som av en händelse är samtliga från Hoi Förlag): Dödlig Åtrå av Susanne Ahlenius, Bergtagen av Rickard Elmqvist och Oavsett Vad av Daniel Wångsten. Kanske en spretig trio, men jag tror att de kompletterar varandra bra. Plus att de alla har omslag i grönt!

Såhär efter mässan när jag suttit och kollat runt lite hur alla andra sammanfattar dagarna i Göteborg på sina bloggar, hittade jag Göras Redins sida. En författare vars första bok jag till och med jobbade med, så man kan ju tycka att jag borde ha hittat den för länge sedan. Hans berättelser utspelar sig under 1600-talet i Sverige och han bloggar jättefint om historia och skrivande och sånt (den ligger som länk här till höger nuförtiden). Men nu när jag gillar hans blogg får vi alltså se om jag törs hälsa nästa gång vi ses eller om det förstör min uppfattning om honom.

/Anna