Tillbaka till verkligheten. Fast inte.

De senaste veckorna har jag jobbat med filminspelning och det har varit hur kul som helst! Kreatörerna har haft visioner jag inte riktigt hänger med på, arbetssätt som jag aldrig varit med om tidigare och ett så proffsig och generös attityd att jag ville vara med det där gänget för evigt. Så ganska bra att det var dags att ta farväl, med andra ord (sentimentalitet är inte min stil). Detta gjordes med en hejdundrans fest i lördagskväll.

De allra sista scenerna den allra sista inspelningsdagen var också manusets allra sista sidor. Mer meta än så blir det inte. Vi hade kul teknik där i slutet också. En lyftkran till exempel. När allt var klart och teamet firade med glass och jordgubbar, uppstod ett ögonblick då ljussättaren och jag fick ögonkontakt och därefter rusade till kranen där jag fick åka upp! 22 meter låter lite på papper och ser inte så märkvärdigt ut från marken. Men när man står högst upp i en liten korg som rymmer exakt två personer och som balanserar i änden på en fullt uppsträckt arm, då skakar benen. Underbart!

Lyftkranen såsom den var tänkt att användas – hänga lampa i. 

Högt uppe i korgen, som en liten fluga i änden på ett snöre!

Taken i Midsommarkransen. Gillar tak! Och lyftkranar.

I söndags morse var jag lagom mosig när jag tryckte ner allt jag kunde hitta i en liten resväska och drog till tåget. Där bredde jag ogenerat ut mig på två säten i ett desperat försök att tvinga undan min servicegen som ryckte till varenda gång någon gick ombord och jag fick för mig att jag måste hjälpa till med andras resväskor (det är tydligen vad fyra veckors inspelning där jag ständigt varit "pass på" gör med mig). Upptäckt: jag kan vara arrogant också. Skönt.

Jag blev hämtad från tåget av Fotografen (o, vad härligt att äntligen ses igen!) och sedan hoppade han av i bygget på Nyberget och jag tog bilen till Grängesberg för att fira Vilses födelsedag med en guidad tur till mina allra bästa ställen i trakten. Så sjukt orealistiskt att befinna sig vid världens ände (aka "dagbrottet") med den här tjejen på hennes födelsedag!

Jag och min bästis författaren/förläggaren.

Sedan åkte vi till svärmors café som var stängt för dagen och dukade upp ett födelsedagsfikabord med tända ljus och åt tårta! Och ja, jag fick klappa på provtrycket av Ljus som varit dolt.

Och nu? Nu är det dags att styra upp fyra veckors frånvaro från det riktiga jobbet i fotostudion. Fast från Ludvika, distansjobb rockar. Först ut: bokföring.

/Anna