Trött måndag

Den där timmen som försvann igår känns verkligen. Jag kan nämligen inte minnas att jag var så här trött förra veckan. Och det är osäkert om det hjälper att det är en rätt lugn dag i studion. Jag har jobbat med studiogrejer bara ett par timmar och resten av tiden försöker jag lektörsläsa ett nytt manus med tight deadline. Rätt dåligt att man håller på och somnar hela tiden alltså. Hence, dricker svart kaffe och knaprar på kex.

Tänker också att jag ju kunde blogga lite om filmerna vi såg i helgen. I lördags, The Wolf of Wall Street, som var jättebra men fick mig att sova lite konstigt. I går slog vi på stort och åkte på bio och såg Wes Andersons nya The Grand Budapest Hotel som var så jättebra att jag fick gåshud och satt och fånlog cirka hela filmen och som jag sov väldigt gott efter att ha sett. Och ändå är jag trött som om jag legat vaken halva natten alltså. Men jag tror inte vi kan vänta oss några ingående filmrecensioner i de här fallen. Se dem bara, tycker jag. Särskilt den andra. Bildspråket i den filmen är exakt så som jag föreställer mig Urmakaren. Jag gillar för övrigt regissörer som målar med breda penseldrag och lägger tydlig karaktär i berättelsen. Baz Luhrmann är min första favorit. Quentin Tarantino kom senare, liksom Wes Anderson och Jean-Pierre Jeunet.

/Anna