Så länge var vi roomisar, Strumpan och jag.
Fint på många sätt. Till exempel har jag haft frukostsällskap (Fotografen äter inte frukost). Och hon har tagit tag i matlagningen när ingen annan orkat här hemma. När jag tänker efter har det mest med mat att göra, det här med varför det varit så mysigt att bo tillsammans med sin syster. Pizza framför tv:n och kvällskoppar med te. Ni vet.
Sånt kan man förstås fortsätta att göra fast man inte delar hushåll.
För så långt har hon inte flyttat.
Hon finns på replängds avstånd.
 |
| Bilden gör fortfarande inte färgen rättvisa. Men sovrummet är bedårande. |
 |
| Lyxfika på kartong! |
 |
| Sänggaveln fraktade vi på biltaket. I ösregn. Det var blött. |
 |
| Instrumenten är på plats! |
Kolla Strumpan var tomt det blivit utan dig:
 |
| Hyllan där det låg musikteoriböcker och sånt. |
 |
| Klädskåpet som numera är fylls av böckerna som tidigare stått i högar på golvet. |
 |
| Golvytan som ockuperats av resväskor. |
Fast lite kommer jag sakna dialogen som utspelar sig när jag vet att Strumpan bloggat och uppdaterar på min egen dator för att kunna läsa inlägget och sedan kommenterar och hojtar att hon genast måste läsa min kommentar varpå vi garvar högt åt varandra. Vem skulle inte sakna en sån sak?
/Anna
4 kommentarer:
Ja, den sortens konversationer begriper ju vem som helst att de lämnar ett tomrum efter sig likt det i hyllor och skåp. Hoppas abstinensen inte blir för svår. Ser fram emot att se hur bloggen förändras med er på var sitt hörn.
Så... vem är gladast över flytten, Elin eller Fotografen? =)
Åh... Jag är allt bra avundsjuk på det där, att ha sina favoritmänniskor på replängds avstånd. Min syster bor i Skottland sedan fem år tillbaka. Även om det är kul att ha en anledning att åka dit så är det liksom alldeles alldeles för långt bort.
Vilse: Jag ställde frågan till Fotografen i morse och han skrattade gott. Jag tror att det är rätt lika, det var roligt och intensivt att leva sitcom-idyll ett tag, men nu är det skönt att ha sin egen plats, sina egna hem.
Liv: Hoppas ni kan höras ofta och kravlöst i alla fall. Vi har bara bott i samma stad i ett år (innan det har vi bott på olika ställen i tio år) och det känns fortfarande lyxigt!
/A
Jodå, det gör vi ju. Skype är bra tex. Men det är ändå inte detsamma. Härligt att det känns lyxigt! Det är så lätt att glömma bort hur värdefullt sådant faktiskt är.
/L
Skicka en kommentar