Vi hamnade mitt i ett färgsprakande virrvarr av vackra bilder, proffsigt uppbyggda montrar och konst- och hantverk från 1600-talet till idag. Utställningarna handlade om livet, om tron och om att överleva i ett kargt land. Inte bara i hårt väder, utan även under de allt hårdare restriktioner som samerna tvingats anpassa sig till under historiens gång. Tänkvärt, gripande och otroligt vackert. Jag var helt tagen när vi gick ut därifrån.
Mina egna bilder är förstås fortfarande kidnappade av min telefon, men ett smakprov av Laila Duráns fantastiska folkdräktsbilder, vilka var en liten del av utställningen, finns här. (Döm om min förvåning när den söta tjejen i Karesuando-dräkten som poserar på en av bilderna tog betalt för grejerna jag handlade i shopen.)
I en monter bjöds man på åktur över fjällvärlden med videoskärmar runt omkring sig och förtrollande musik av Sofia Jannok. Den här låten blev ett slags temasång på resten av resan när den förföljde oss i bilen och in i husvagnen:
Vad jag önskar att det fanns åtminstone en gnutta sameblod i mig!
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar