Bekännelser av en låtskrivare, del ett (eller 27, beroende på hur man ser på det)

Vet ni vad jag gör för fel? Jag tar det för allvarligt. Visst, jag går ut starkt med kloka ord om att det är viktigt att inte censurera sig själv, utan skriva vad för skräp som kommer, men sen råkar jag skriva något jag blir nöjd med och så... går det utför.

Varför jag definitivt tänker räkna den käcka visan jag skrev på den sjunde dagen som ett av mina alster:

"Ett steg i taget, vi går och vi går
ett steg i taget, se så bra vi mår
vi vet var vi kom från men vet inte vad vi får
Vi tar ett steg i taget ändå"

(Jag och min gode vän T var ute och gick på en väldigt varm dag och han behövde lite... inspiration.)

Annars? Jodå, mest refränger (Obs! Räknas!). Men jag skriver, för bövelen, jag skriver! Och hinner med att hänga på festivaler, spela på bröllop, jobba, sälja lägenhet och annat smått och gott.

Låtskrivarböcker i ständig beredskap

Vi hörs!

/Elin