Världens konstigaste dag började med ilfärd till en adress på söder där jag skulle agera platsassistent idag. Klockan sex var jag framme. Den andra platsassistenten var redan där, ingen annan. Efter en timme dök platschefen upp och meddelade dagens uppdrag: att se till att gatan hölls tom på bilar fram till eftermiddagen då filmteamet skulle anlända för att filma från kvällen och hela natten. Liksom de gjort föregående natt och platschefen därför var på väg hem för att sova, sju på morgonen. Så där stod vi. Till klockan fyra i eftermiddags som uppgjort. Då blev vi avbytta. Såklart turades vi om att gå på lunch, men den timmen var väldigt kort i sammanhanget. Annars då? Jo tack, vi pratade. Om allt möjligt, men mest om film. Efter tio timmar tillsammans kan man nog säga att vi känner varandra ganska bra, jag och min tidigare alldeles anonyma platskollega. När platschefen svängde in på gatan på eftermiddagen och beklagade vår händelselösa arbetsdag och sa: "Men alltså, det känns som om jag lämnade er här för fem minuter sedan", var jag ändå beredd att hålla med. För ingenting hände idag. Gatan var sig lik, temperaturen var konstant och till och med ljuset hade jämn, grå ton hela dagen. Tio timmar på fem minuter. Det var min dag.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar