Med pyjamasbyxorna på

Var det ingen som tog ansvar över den här bloggen igår?! Stackars liten, alldeles ensam och övergiven etcetera etcetera.

Själv hoppade jag in och jobbade i butiken hela dagen. Det var roligt. Mest för att det kom en hel massa nya grejer att packa upp. Fast det är inte det som är det roliga, jag suger på att plocka varor. Är mycket duktigare på att mingla, svara på kluriga frågor och stå i kassan och säga hej och välkommen och sånt. Hade till exempel evighetslångt tålamod med äldre dam som skulle välja kaffebryggare. Men! En kollega undrade om jag kunde tänka mig att packa upp en hel vagn med köksredskap i närheten av kassan. På så vis hade jag någonting att göra när jag inte tog betalt och sa hej och välkommen och sånt. Såklart jag inte är omöjlig, jag tog förstås hand om de stackars köksredskapen (till skillnad från en viss blogg...). Och här förstår jag om jag pratar utrikiska, men fy sjutton alltså vad jag kom igång! Rensade bland besticken som redan fanns, sorterade dem till och med efter färg (verkligen inte min starka sida) och körde full makeover bland köksgrejerna. Shabam liksom! Mycket nöjd med installationen. Orimligt nöjd, skulle man till och med kunna säga.

Fast mest härligt var det nog att vara hemifrån en hel dag. Att inte ha tillgång till datorn, att inte kunna skriva. För vetnivad? När man tvingas till avstånd, längtar man efter att kunna sitta med huvudet tätt ihop med manuset. När man tvingas till en viss klädkod och sminkar sig för att inte skrämma bort kunderna, ser man fram emot en ordentlig slappardag då boken har högsta prioritet och man knappt ens klär på sig för att det enda som är tillräckligt bekvämt är pyjamasbrallorna som hänger framme.

Den här veckan kommer inte att sluta i det crescendo jag längtat efter sedan jag satte deadline. Enligt den planen skulle jag nämligen ha kommit till slutet idag. Himla smart av mig att sätta ordentlig marginal till den slutgiltiga deadlinen alltså. Det är tre veckor kvar. Tre veckor som jag tänkt använda till genomläsning och omskrivning. Fast egentligen: tre veckor som säkerhet när det skiter sig.

/Anna