Obarmhärtig är mitt mellannamn

Det börjar kännas hållbart, mitt manus. Fast erkännas skall att jag fortfarande är i första halvan och petar. Eller skriver om, rättare sagt. Mycket nytt ska in, allt gammalt vägs på guldvåg. Jag försöker tänka mig att jag skriver med bred pensel snarare än gåspenna.

"Jahaja, här nämns ett par släktingar i förbigående för att beskriva en grej ser jag."
"Mmm..."
"Varför? De har inget som helst i den här berättelsen att göra."
"Nja, men de förtydligar ..."
"STRYK!"

Man måste gallra för berättelsens bästa, även om det betyder att stycken man slitit med och klurat ihop ryker. Om jag någon gång skulle föräras att arbeta med en redaktör hoppas jag att jag skulle vara lika tillåtande mot denna. Hoppas liksom att jag är lika tuff när andra levererar raka rör som när de kommer från mig själv?

/Anna