Bill Cunningham New York

Igår tog Sandra med mig för att kolla på en dokumentär om Bill Cunningham, den legendariska fotografen som högaktningsfullt skiter i vem som är vem bland kändisarna i New York. Istället fotograferar han alla som ser modemässigt intressanta ut, oavsett yrke eller status. För honom finns inget "ute" eller "inne". För honom finns bara människor som uttrycker sig mer eller mindre väl genom hur de klär sig.

Hans bilder publiceras i NY Times och har stor betydelse för modevärlden.

Som dokumentär betraktat tycker jag att det var oerhört fängslande nittio minuter. Bill ingår själv i nästan varje bildruta med undantag för ett par intervjusekvenser med folk i branschen och i hans närhet. Eftersom jag inte kände till honom sedan tidigare, kan jag inte avgöra om det som framkommer i filmen var av något avslöjande slag. Men om man gillar människor, att lyssna till en fascinerande levnadshistoria och när folk får prata till punkt i ett samtal, gillar man den här filmen. Sysslar man dessutom med någonting kreativt är detta ett måste att se. Bill Cunningham har levt sitt liv genom att knäppa bilder av folk på stan, någonting annat har han inte fått plats för. Allt annat har han prioriterat bort.

Jag tycker särskilt mycket om de sekvenser när Bill slänger käft med filmteamet bakom kameran. Deras ordväxlingar är fulla av ömsesidig respekt och förtroende och det höjer trovärdigheten på filmen. Jag vet inte hur vanligt det är att den som står bakom kameran pratar i filmen på dokumentärer, men jag hade gärna sett ett ansikte på den osynliga men väl så närvarande personen/personerna.

Han är sannerligen ett original, Bill Cunningaham, och när han inte längre kan riskera livet på sin cykel i Manhattan-trafiken, undrar jag om någon kan ta över.

Sandra skrev att hon gärna skulle få syn på honom vid sitt nästa New York-besök. Jag kan bara hålla med, klart man ska spana efter en fransk arbetarskjorta komma susande på cykel om man befinner sig i New York!

Nu är jag sugen på att inom kort klä mig i Fotografens blåblus. Det var alldeles för länge sedan den lämnade garderoben. Vem vet, kanske fungerar den också för stordåd?

/Anna