I lördags såg vi Abraham Lincoln: Vampire Hunter (eller Lincoln och vampyrerna, som jag ville kalla den). Den... eehhh... är vad den är. Det är 1800-tal, inbördeskrig, handlar om Abraham Lincolns politiska resa och allt har med –ta-daaa– vampyrer att göra.
Den påminner lite lite om Wild Wild West (1999) med bl a Will Smith. Fast Abraham Lincoln: Vampire Hunter är svartare, mindre humoristisk och har betydligt färre gadgets. Den är heller inte riktigt lika bra.
Men skulle jag hindra någon som vill se den? Nä, verkligen inte.
Skulle jag rekommendera någon att se den? Nä, egentligen inte det heller.
Är jag missnöjd med besöket? Nä, faktiskt tvärtom rätt underhållen.
Ungefär lika kluven som de vampyrer som möter Lincoln och hans skarpslipade silveryxa, alltså.
Filmen har sin styrka i de många, långa, utdragna stridssekvenserna där blodet skvätter i vackra mönster runt yxan som Lincoln svingar med kraft och precision. Det är ett konstfullt berättande fyllt av musikvideomanéer som slowmotion och omöjliga vinklar. Gillar!
I går såg vi Mission: Impossible – Ghost Protocol (2011) för andra gången och Jeremy Renner -jag menar filmen, var lika bra som första gången.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar