Kanske svimmar lite dekorativt alldeles strax

Tur att herr Fotograf hade tid att titta in på kontoret i kväll så att vi kunde prata om saker som gäller oss alla fyra i det lilla produktionsbolaget.

Mindre tur att jag är hungrig och att jag borde ha ätit för en timme sedan.

Minst tur att vi fortfarande sitter och petar i saker som rör det lilla produktionsbolaget (eller alltså, jag är förstås inte med och petar, jag skriver ju det här och har heller inte energinivå i hjärnan för mer än så), vilket betyder att middagen kanske är en timme bort.

*sitter tyst som valfri Lady från Downton Abbey och koncentrerar mig på att inte fokusera på hur sorglig den här dagen blev*

/Anna