Till skillnad från våra erfarenheter av vandring i somras, visade det sig att sträckan kring Femöre utanför Oxelösund är ett föredömligt välmärkt stycke av Sörmlandsleden (och jag kan väl gissa att resten av leden är lika föredömlig, men det man inte sett med egna ögon...). Det var i stort sett omöjligt att gå vilse och dessutom fanns det gratis kartor vid den första informationstavlan vi råkade på. In your face, Finnmarkerna! (Och med förnyad lust till revansch förstås.)
Det tog oss ungefär tre timmar att gå runt och då ingick en del funderande över till exempel vilken väg vi borde välja för bästa utsiktspunkt och (förstås) en obligatorisk fikapaus. När rundan var avklarad och vi hittade en busshållplats varifrån vi kunde åka hem till Lillstrumpan igen var vi mycket nöjda och överens om att man borde göra liknande utflykter betydligt oftare än varannan månad. Bara en sådan sak som att man hejar på alla man möter i skogen gör mödan värd.
Det var väldigt dimmigt idag och vi såg kanske bara femtio meter ut i havet, men det mest spännande bitarna var ändå de vi stötte på längs leden (nix, inte de trevliga pensionärerna). Femöre är nämligen ett gammalt militärområde och användes främst under kalla kriget. Från 1964 till 1998 var yttersta udden av ön (Femörehuvud) en militärbas och är ett underjordiskt fort med gångar och utrymmen för diverse aktiviteter. Kamoflerade kanoner som fortfarande sticker upp ur bergshällen är det mest synliga tecknet på vad som har varit där.
 |
| Dagens promenad var synnerligen ordentligt märkt |
 |
| Trolskt dimma ute till havs |
 |
| Är det en klippa? Är det en sten? Är det en kanon? |
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar