Angående förra inlägget:
Det ungår väl ingen att de dagar jag inte klappar mig själv på ryggen och upphöjer mig till skyarna, har ångest över vilken pest och pina det är att försöka skriva när allt man får ur sig är katastrofdåligt? Det är bara ingenting jag tycker är värt att påminna mig om.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar