Är det någon mer än jag som fann det förra inlägget en smula kryptiskt? Eventuellt kan det behövas en förklaring. Jag menar, brann det på riktigt eller var det bara i författarens (ganska så livliga) fantasi? Av vilket slag var vagnen och var det de facto någon som satt i den? Hur liten var mannen med russinen (liten nog att klassas som dvärg eller bara småväxt?) och vad hade han med russinen att göra från början? Och, framförallt; Hur många högskolepoäng (och i vad?) behöver man för att titulera sig "sirenexpert"?
Det kan vara så att jag får svårt att sova i natt. Klart står i alla fall att fortsättning följer. Right, sis?
/Elin
3 kommentarer:
Vagnen är av slaget som i folkmun brukar kallas för cityvagn och är från ett gammalt svenskt företag. Tanken var att den lille mannen skulle sitta i den, men eftersom han är full av bra idéer ville han sitta under den. Russinen är ett vanligt inslag i den lille mannens vardag, och det är väl bara efter två syltkakor man skulle få för sig att sprätta ner det bruna, skrynkliga guldet på golvet.
*står bredvid Anonym och nickar instämmande* och tillägger: Den imaginära branden kom sig naturligtvis av den höga luftfuktigheten som vid tillfället då jag steg ut ur porten gav illusionen att inbädda mitt kvarter i brandrök, vilket det alltså ingalunda var. Det var dimmigt. Är detektiv Lillstrumpa nöjd så? /Syster Yster
Hm... jag medger att vissa frågor fått svar, men jag tycker nog att det finns åtskilligt att fortsätta gräva i. (Nu har en "anonym" gett sig in i leken, bara det!) Men på grund av mer trängande uppgifter får jag lägga detta åt sidan för nu. Over and out.
/E
Skicka en kommentar