Fotografen krävde att vi röjde lite till ikäll. Så okej då, vi plockade, slängde massa skräp och rensade papper. Efter det hittade Fotografen en dokumentär han ville se som handlar om en cowboy som heter Buck (!) och innehåller hästar, solsken och amerikanska sydstater. Okej, sa jag. Klart jag ställer upp och sitter bredvid, särskilt när han mutar med glass. Och den här Buck, alltså. Han är så skicklig på att kommunicera att man blir tårögd. Han var förresten Robert Redfords hästspecialist i "Mannen som kunde tala med hästar". Buck kan sin sak. Och han kör runt till olika rancher med en trailer som får Fotografen att sucka lyckligt. En sådan vill han också ha. Lite osäkert till vad, men har vill ha en likadan trailer som Buck.
Jag går nog och lägger mig snart. För min del finns det en maxgräns för hur många minuter dokumentär om en cowboy man klarar av. Fast egentligen vill jag inte erkänna att jag blir alldeles tårögd av allt fint Buck gör för både människor och djur.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar