Det är ju inte klokt, jag har typ aldrig haft en fästing i hela mitt liv och så har jag varit tvungen att gå igenom inte mindre än två fästingoperationer i år. Den första fick jag efter Lillstrumpas och mitt skogsäventyr, den satt och myste i ljumsken och ville inte släppa taget. Tur man hade Lillstrumpas fenomenala fästingövertalningsförmåga med sig. Hade aldrig klarat det själv. Så man fattar ju att jag blev svettig i morse när jag smörjde benen och hittade nummer två nere på ankeln, med huvudet djupt ner i mitt ben medan han glatt viftade på alla sina. Hu! Så jag ringde Lillstrumpa. Naturligtvis. Eftersom hon börjar jobba idag och haft en alldeles uuunderbar helg, kom jag inte riktigt till tals. Och så tittade jag ner och då kom den lilla friliftaren traskande uppför vaden. Så det var bara att lyfta bort och oskadliggöra.
Efterdyningarna: Ja jo nu ser jag fästingar överallt, förstås. Svart ludd på lakanen: fästingar. Linfrön i filen: färstingar. Av förklarliga skäl får detta inlägg klara sig utan illustration alternativt bildbevis. Blir en spännande dag det här.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar