Som så många andra spenderade jag helgen utomhus, fast jag låg inte in nån park eller satt på uteservering eller hände på strand. Jag var på bygget i Dalarna - Smedjebacken - Nyberget. Det var fint det med. Idag är jag alldeles mjuk inombords av att ha lyssnat på fåglarna i skogen och i övrigt bara tystnad.
Planen var att spackla väggar inomhus, men liksom alla andra planer den här våren så blir det inte som jag tänkt mig. Så jag böjer mig, tänker om och bestämmer mig för att det viktigaste ändå är att vara fokuserad på det jag gör och att tycka om det.
(Sidospår: Jag har spenderat alldeles för mycket tid med att inte tycka om mitt bygge. Bara för att det stjäl tid från Urmakaren. I helgen var det första gången på länge som det var v i l s a m t att skrapa färg och spackla flera dagar i rad. Eftersom jag äntligen böjt mig för tanken att jag inte kan skriva, inte just nu. Det har inte hänt på länge och nu struntar jag i det. Går vidare.)
Är det fint väder, kan man ingalunda stå inne i iskallt stenhus. Har man längtat hela långa mörka vintern efter ljus och värme, hittar man projekt som kan göras ute i solen. Alltså tog vi ut sovrumsdörrarna som ska målas om och kämpade med varmluftspistol, färgskrapor och slipning.
Det bränner fortfarande skönt på armarna i dag.
Och jag har nästan memorerat lätena från koltrast, talgoxe och blåmes – de mest frekventa körstämmorna i skogen.
/Anna
